Introduktion

Det sägs idag allt oftare att ”det är enklare att föreställa sig världens undergång än slutet på kapitalismen”. Orden är slitna och speglar vår tids föreställningar om det möjliga och omöjliga i vår tid. Synen på framtiden och på politikens möjligheter har i olika tider skilt sig från vår egen, något som socialisten Rosa Luxemburg bevingade maxim om valet mellan ”socialism eller barbari” än idag påminner oss om. En gång i tiden stod valet mellan det gemensamma och progressiva å ena sida, eller krig och förödelse å andra sidan.

Idag tycks det ofta som om valet mellan olika framtider och gått förlorat. När klimatkrisen stegrar och högerpopulistiska rörelser vinner mark framstår bara drömmen om en annan värld som avlägsen, omöjlig. Det är som om mänskligheten har fråntagits makten över sina liv och omvandlats till föremål för omstöpning enligt alltmer auktoritära, hierarkiska och inhumana ideal. Har barbariet redan segrat?

Svaret är enkelt: ja och nej. 

Barbariet segrar varje gång som högerpopulister går framåt i allmänna val, det segrar i varje bomb som släpps över främmande folk och i varje utvisning till avlägsna diktaturer. Barbariet segrar när fascistisk propaganda förvandlas till sanning, då kritiska röster tystnar och rasistiska agendor tar över det offentliga samtalet. Barbariet segrar i institutionellt och fysiskt våld mot redan utsatta och marginaliserade.

Samtidigt är framtiden öppen. Vi ser hur barbariet motas i dörren då sjuksköterskor, socialarbetare och bibliotekarier motsätter sig angiverisamhällets utbredning, eller när svenskar, spanjorer, japaner och andra folk samlas för att försvara palestiniernas rätt till liv. Barbariet motas i dörren av handlingar av solidaritet, och då den som annars lyder i tystnad ger uttryck för ovilja och motstånd.

Fascism kan ses som en rest från en svunnen tid, en politisk form som inte passar vårt samhälle, som en främmande, otidsenlig ideologi. Men fascismen är en högst levande rörelse, den utgör förkroppsligandet av barbariet i vår tid. Detta är märkbart inte minst för oss som arbetar på bibliotek, som älskar bibliotek och som vill se bibliotekets principer frodas.

Biblioteken utgör unika öar i ett alltmer uppluckrat socialt nät. Biblioteken är en av de sista öppna platserna i samhället som finns till för alla dess invånare, medborgare såväl som icke-medborgare. Biblioteken pekas år efter år ut som en av de institutioner med högst förtroende bland invånarna, just eftersom de finns till för hela samhället och delar sina resurser med alla.

Samtidigt sätts biblioteksverksamheter på prov. Biblioteksarbetare har länge kunnat känna av verkningarna av nyliberalism och åtstramningar, nedskärningar på kulturbudgetar och indirekt politisk påverkan. På många håll i landet utsätts biblioteken för öppna eller dolda besparingar som stänger bibliotek och låneplatser, eller som påverkar oss genom att våra samarbetspartners på studieförbund och i föreningsliv utsätts för nedskärningar. Samtidsdebatten har ofta fokuserat på ordningsstörningar snarare än social trygghet – vi får rätt att avhysa besökare istället för rätt förutsättningar för att nå fler.

På den internationella arenan har biblioteken ofta gjorts till ett slagfält för högerpolitiska strider i det så kallade ”kulturkriget”; biblioteken pekas ut som platser för indoktrinering av barn och unga, och de utsätts på många håll för censur och förbudspolitik. Det är en utveckling som har spridit sig även till Sverige, i formen av högerextrema kampanjer mot HBTQI-litteratur på skolor och bibliotek. Svenska bibliotekarier har vid upprepade tillfällen utsatts för kartläggningsförsök från nazistiska aktivister, vilka under täckmanteln av ”medborgarjournalism” filmar, skrämmer och hänger ut biblioteksarbetare i högerextrem media.

Att biblioteken gjorts till skådeplats för politiska strider är ett naturligt resultat av deras plats i samhället. Biblioteket befinner sig politiskt och fysisk mitt i samhället – verksamheten behöver således inte uppta en särskilt stor andel av samhällsekonomin för att angå oss alla. Den här texten handlar om hur bibliotekens roll kan försvaras, och hur biblioteken kan mobiliseras i kampen om framtiden. Med andra ord, att välja väg: bibliotek eller barbari.