Det antifascistiska biblioteket

Biblioteken befinner sig idag på många sätt i fronten för social och kulturell utveckling, men hamnar också i skottlinjen för politiska och ideologiska strider. I en tid då fascism och autokrati vinner mark globalt, nationellt och lokalt framstår biblioteken ofta som oaser i en annars främlingsfientlig, konservativ och kvinnofientlig samtid. På många håll kämpar bibliotekarier själva för att bevara biblioteken som öppna institutioner med plats för organisering, solidaritet och demokratisk utveckling.

På somliga platser är biblioteken hårt ansatta men fortsätter att kämpa för sina ideal, som i fallet med bibliotekarier i USA eller Argentina som utsätts för kampanjer av desinformation, trakasserier och politiska hot. I andra länder blir möjligheterna att göra motstånd allt mindre, som i Ryssland och Georgien, där priset för att försvara bibliotekets principer kan vara alltför högt. På sådana platser riskerar biblioteken istället att acceptera eller försvara auktoritära regimers politik, även i de fall då politiken innebär förakt och förföljelser mot minoriteter eller meningsmotståndare.

Men även i demokratiskt styrda länder kan relationen mellan staten och biblioteken skapa problem för bibliotekens uppdrag. I Sverige är bibliotekens öppenhet stadgad i lag, genom formuleringar som: ”Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.” Trots detta har bibliotekens öppenhet varit satt i gungning och i viss mån också i uppror, exempelvis då regeringspartierna 2023-2024 diskuterade möjligheten att tvinga vårdpersonal, bibliotekarier, lärare och myndighetsutövare att delta i angiveri av papperslösa. Det förslaget möttes av stort motstånd i offentlig sektor, inklusive bland bibliotekarier som såg att deltagande i angiveriverksamhet skulle strida mot såväl bibliotekets etiska principer som dess lagstadgade uppdrag. Hotet om angiverilagar möttes av de yrkesverksammas egna löften: vi anger inte och vi kommer inte att ange. På många håll i landet gick till och med cheferna för skolor och bibliotek ut och försvarade de kollegor som sa att de inte kunde gå med på angiveri eller att de skulle vägra följa sådana lagar.

Förslaget om angiveri genomfördes till slut och omfattade vid sin implementering under sommaren 2026 en rad statliga myndigheter – däremot inte verksamheter som bibliotek och skola.

Erfarenheterna från motståndet mot angiverilagen visar hur viktigt det är att tydligt svara på hoten mot bibliotekens verksamheter, oavsett hur avlägset eller överväldigande hotet är. Protester, vägran, strejker och andra organiserade motståndsformer är alla legitima verktyg för att erövra eller försvara demokratiska principer.

Biblioteken har en unik plats och funktion i samhället. Vi befinner oss både socialt och fysiskt i samhällets mitt – ofta är biblioteken placerade centralt, på betydelsefulla adresser i orten eller stadsdelen, för att på bästa sätt tjäna befolkningen. Vi menar att biblioteken utöver detta också pekar på möjligheterna för framtida ekonomisk och social organisering, där gemensam resursdelning ses som något självklart, och där alla samhällets invånare ses som deltagare.

Bibliotekens ideal och principer – om bland annat personlig integritet och sekretess, liksom avgiftsfri tillgång till information, litteratur och språk för alla invånare – utgör riktmärken för ett rättvist och demokratiskt samhälle. Bibliotekets ideal och principer utgör också en inspiration och vägledning för den politiska vänstern, genom att visa hur en mer gemensam, jämlik och demokratisk organisering av samhällets resurser kan se ut.

I en tid då fascistiska ideologier och auktoritära styrelseskick gör sig alltmer närvarande i det politiska livet är det extra viktigt att biblioteken kan stå emot påtryckningar, försvara sina principer och fortsätta utgöra trygga mötesplatser för sina användare. För att försvara sig själva och samhällena de verkar i bör biblioteken nyttja redan existerande ramverk men också delta aktivt i samhällsdebatten och i utformandet av framtidens samhällen. Ett sådant förhållningssätt strider inte mot principer om objektivitet och opartiskhet gällande bibliotekets tillgångar och service, såsom de formulerats i bland annat IFLA:s etiska regler för bibliotekarier och andra informationsspecialister. Tvärtom: att bestrida en fascistisk eller auktoritär samhällsutveckling är en förutsättning för att kunna bevara de principer om objektivitet som vi redan arbetar efter. Biblioteksetiken utgör snarare ett redskap för att kunna hävda sin rätt inför politiska hot, oavsett om det gäller hot om censur, krav på deltagande i övervakning eller förföljelser av minoriteter.

Genom att vara väl insatta i relevanta lagar och etiska principer kan biblioteket och dess anställda bättre försvara biblioteksanvändarnas rättigheter och lokalsamhällets roll i biblioteksverksamheten. Fascistiska krafter skyr inte ett utnyttjande av liberala och demokratiska principer för att splittra samhället och nå den politiska makten. På liknande sätt måste även progressivt och demokratiskt sinnade – socialister, antifascister och biblioteksaktivister – våga använda politiska och etiska verktyg som motståndsmedel. För detta krävs kunskap, mod, vilja och tron på att en bättre värld är möjlig.