Ett antirasistiskt kunskapshus i kallt samhällsklimat

När politiker, ledarskribenter och andra opinionsbildare tävlar i populistiska utspel där man vill skylla allt som påstås ha gått fel i Sverige på mångkulturalism är det skönt att hitta platser dit samtidens trångsynthet inte nått fram. Oaser som gör det lite lättare att andas när den pågående samtidsdebatten känns allt mer kvävande.

Ett befriande exempel på just en sådan oas är Mångkulturellt centrum (MKC), vackert beläget bredvid Fittja äng och med utsikt ner över Albysjön. 

Centrumet har funnits sedan 1987 och flyttade in i sina nuvarande lokaler år 2003. Det drivs av en kommunal stiftelse och har stöd från Statens Kulturråd, Stockholms läns landsting och Botkyrka kommun.

Man kan beskriva centret som ett slags kulturhus – eller kanske snarare kunskapshus – där fokus ligger på att lyfta fram mångkultur i allt från konstutställningar till föredrag och debatter. Forskning om migration och rasism är en annan viktig del av centrets verksamhet. 

I husets taverna, varifrån man oftakan man höra karibiska tongångar, serveras jamaicansk mat och som i varje kulturhus med självaktning hittar vi också ett bibliotek på MKC. 

Inte oväntat dominerar facklitteraturen på detta specialbibliotek – böcker med ämnen som rasism, kolonialism/postkolonialism, etnicitet och migration gör att många forskare söker sig hit. På grund sitt väldigt nischade och specificerade bokbestånd är inte heller ovanligt med fjärrlån avsedda för forskning till bibliotek över hela Norden.

När det dök upp en bibliotekarietjänst på MKC år 2022 var det ett lätt val för Mattias Järvi. Han hade tidigare arbetat på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala och diverse olika folkbibliotek. Med sitt specialintresse kring mångkultur och sitt antirasistiska engagemang var tjänsten på MKC som klippt och skuren för honom.

– Anledningen till att jag sökte mig hit var att jag brinner för centrets frågor om rasism, migration och urbanisering. Jag är väl aktivist i min essens, säger han med ett skratt.

Mattias, som själv är afrosvensk, har även startat Facebook-gruppen Rasifierade bibliotekarier, där biblioteksanställda med olika etniska bakgrunder kan dela erfarenheter med varandra. Trots bibliotekens ambition att främja mångfaldsarbete är det viktigt att inse vilken homogen yrkesgrupp bibliotekarier fortfarande är, inte minst när det kommer till etnisk bakgrund. 

Statistik från DIK från 2023 visar att arbetslösheten bland utrikesfödda bibliotekarier och arkivarier är fyra gånger högre än för inrikesfödda. Undersökningen visar också att enbart tio procent av bibliotekarierna och arkivarierna är födda utomlands. Det är lägst andel av alla yrkesgrupper som DIK samlar.

Trots dessa nedslående siffror verkar ändå medvetenheten kring mångfaldsfrågor ha ökat på biblioteken. Svensk biblioteksförening har efter en motion från Mattias och flera andra bibliotekarier åtagit sig för att föra upp frågorna på agendan och arbeta mer aktivt med dem.

Samtidigt råder det i övriga samhället något av en backlash när det gäller arbetet för att främja mångfald och motverka rasism. Med rådande politiska vindar prioriteras inte frågorna och hos många finns det en oro för att Sverige ska gå åt samma håll som USA där man under det senaste året försökt skrota allt som överhuvudtaget går att kallas mångfaldssatsningar.

Kanske är det ett tecken i tiden att Mångkulturellt centrum kämpar i motvind. De senaste åren har man tvingats dra ner både på öppettider och personal, något som också har drabbat biblioteket. Från att haft öppet tre dagar i veckan har man nu enbart öppet på tisdagar och Mattias egen tjänst har dragits ner från 50 till 25 procent.

– Det är svårt att bedriva verksamhet när man bara är här en dag i veckan. Man får trolla med knäna, säger Mattias lite uppgivet.

Tidigare har Mattias kunnat hålla i bokfika där man har diskuterat böcker med (post)koloniala teman men med neddragningarna i tjänsten är det svårt att få tiden att räcka till. Däremot har han i samarbete med Fittja bibliotek kunnat hålla i flera författarsamtal, senast med poeten och författaren Felicia Mulinari från Malmö.

Trots besparingarna menar Mattias att MKC håller flaggan i topp och bedriver verksamhet med hög kvalitet.

Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan att jobba på ett folkbibliotek och ett specialbibliotek som detta?

– Man måste kunna mer inom sitt område, medan man är mer av en generalist på folkbibliotek. Här gör man hela processen själv – från inköp till katalogisering till att ställa upp böckerna på hyllan. Man får en bredare bild av bibliotekarieyrket på det viset.

En av bibliotekets uppgifter är att synliggöra Sveriges mörka historia av rasism. Inglasat i det så kallade ”giftskåpet” hittar man referenslitteratur som inte går att låna hem – däribland skrifter från det tidigare Rasbiologiska institutet i Uppsala, liksom en kopia av Mein Kampf.

– Ofta säger man att det inte har funnits någon egentlig historia av rasism i Sverige men det är ju förljuget. Vi har haft Rasbiologiska institutet, vi har haft en koloni i Sankt Barthélemy. Det var ingenting  man fick lära sig i skolan. I den kontexten är det viktigt att vi pratar om det här.

Varför behövs Mångkulturellt centrum idag?

I det hätska samhället som vi lever i idag behöver vi lyfta fler aspekter av utanförskap. Det är viktigt att visa att migrationen faktiskt är en del av vårt kulturarv.