
Dagens låntagare
Under sin tid som bibliotekarie i Göteborg och Skåne har Kim Hillberg skrivit dagbok om mötena som skett över informationsdisken. Här samlas några av anteckningarna.
Text: Kim Hillberg
En kvinna ringer och frågar efter en novell av Roald Dahl som heter ”The Ratcatcher” eftersom det blivit så mycket råttor i stan. Hon önskar att det var som förr i tiden då man fick betalt för varje råttsvans man lämnade in. Om det inte vore för alla djurrättsaktivister i storstan hade hon själv organiserat någon slags jakt. Roald Dahls novell skulle åtminstone ge henne inspiration. Tyvärr hade vi ingen bok där den ingick…
6 september 2021

En finsk stammis med mustasch kommer in och vill ha något att läsa om sparvar, han möter ju dem så ofta. Hur länge lever de till exempel? Han brukar mata sparvarna med bröd från Lidl. Om fåglarna inte ätit på ett tag får de i sig en och en halv limpa. Jag hittade tyvärr ingen finsk bok om sparvar, men det fick bli en om fåglar i Göteborgsområdet. Han verkade ganska nöjd ändå.
20 september 2021
En man kommer fram till disken och säger att han vill skaffa bibliotekskort. Jag ger honom låneförbindelsen, en blankett man skriver under för att få kortet. Eftersom han inte har svenskt personnummer, utan legitimerar sig med LMA-kort, tar det längre tid att registrera honom på datorn. Vi står och småpratar under tiden. När jag skriver in hans uppgifter från förbindelsen ser jag vad han angett som namnteckning: ”Jesus is LORD”. Jag frågar honom och han berättar att han är troende kristen. Tidigare var han militant islamist och ville offra sitt liv för Allah, men här i Sverige fick han tag på Bibeln och insåg då att Jesus redan dött för att vi ska kunna leva i evighetens rike. Himlen liknar han vid ett hotell där man får allt framdukat och inte behöver göra mer än att luta sig tillbaka. Han undrar om jag är troende och när jag svarar ”nja” lovar han att be för mig. Efter det vill han betala 500kr för utskrifter.
13 oktober 2021

En spansk man med stort skägg, som jag inte sett på länge, frågar efter ”Natur och kulturs stora svenska ordbok”. Jag räcker honom den och han sätter sig i tidningshörnan. Ett par minuter senare ber han mig om hjälp att förstå några ord och uttryck han skrivit upp på en lista, däribland: doxa, Nuon- affären, handfallen, räfst och rättarting, heilande, reifiera, samt hipster. Han har läst alla i en bok och letar upp understrykningarna för att visa dem i sitt sammanhang. Vi kämpar oss fram. Att förklara vad heila innebär utan att själv stå och heila mitt i biblioteket är inte det enklaste, inte heller att beskriva skillnaden mellan hippies och hipsters. Till slut reser han sig, på jakt efter ett spanskt-engelskt lexikon, och skyndar vidare.
5 november 2021
En stammis på fem år suckar högljutt och tar sig för pannan. ”Du springer ju runt som en häst” ropar hon efter mig när jag hjälper en mustaschprydd gubbe att hitta frimärkeskataloger från Iran. Sedan ändrar hon sig, jag liknar visst mer en enhörning. Oklart varför. Hon tycker att vuxna bara ”pratar, pratar, pratar” istället för att umgås med henne. Tänk om det kom en stor ponny och åt upp alla böcker, dagdrömmer stammisen. Iallafall vuxenböckerna. Dem hatar hon! Trots det sätter hon sig själv med en deckare när hennes tålamod väl tagit slut. Den flera hundra sidor långa boken blir utläst på bara några minuter, vänd upp och ner.
2 december 2021

En kille knackar på rutan till biblioteket i korridoren utanför och vinkar åt mig. Jag pekar mot dörren, han trycker in knappen och går fram till disken. I handen har han det mest efterfrågade TV- spelet just nu: FIFA 22. De måste skiljas åt ett tag eftersom han ska iväg till Storbritannien med sin familj. Jag läser av spelet mot plattan och lägger ner det i reservationsvagnen. Killen vill ställa sig i kö igen. Vilken plats får han då? Nummer 60. Han suckar och ropar ”hejdå FIFA” innan han försvinner ut genom dörren.
27 december 2021
Två unga killar sitter i tidningshörnan och talar högljutt med varandra hela kvällen. En av dem ropar till och när jag går närmare för att se efter vad som pågår märker jag att de brottas i fåtöljen, den ena över den andra. Jag grymtar något om att vi faktiskt är på ett bibliotek och de skrattar tillbaka, men lugnar sig ändå lite. Några minuter senare ber de om hjälp. Jag suckar för mig själv och lunkar dit. I tidningshörnan möts jag av frågan: ”Vad är ett cellmembran?”
19 januari 2022

Den äldre kvinnan vid disken var på biblioteket häromdagen för att få hjälp med sin mobil. Hon hade precis köpt den då och ville ansluta sig till ett WiFi-nätverk för första gången. Mer hann hon inte med innan yogan började. Nu är hon här igen. Idag vill hon skicka bilder från mobilen via sin e-post. Fotografierna är tagna på hennes son, när han var liten. Hon ska skicka dem till hans fru som bor i Sri Lanka. Paret gifte sig i december förra året. De träffades genom internet, höll kontakten i två år med videosamtal varje dag, och så åkte han slutligen dit och gifte sig under julledigheten. Jag får skicka bilderna åt henne. Det blir för krångligt att lära sig hur man gör idag, nu när hon tränat yoga och allt. Mejlet skriver hon på svenska. Hon har hört att man kan översätta texten i datorn.
4 mars 2022

”Nu har jag ställt till det igen”, säger mannen och räcker över några plastiga CD-fodral från sin rullator. Skivorna skulle ha lämnats tillbaka för flera veckor sedan. Jag läser av alla mot plattan. Datorn reagerar på ungefär hälften, så jag öppnar fodralen och oj, i ett par av dem finns det ju inga skivor. Mannen svär åt sig själv. Han ber om ursäkt och lovar att betala för skivorna när han fått pengar, jag måste bara vänta lite till. Ingen fara, svarar jag, gå hem och leta en sväng.
Han skiner upp: ”Om du hade varit en kvinna så hade du fått en kyss.” Men eftersom jag är en man sträcker han ut sin näve mot plexiglaset och jag möter honom med min. En stund senare öppnar min kollega ett av fodralen han lämnade tillbaka: där är det inte heller någon skiva.
25 maj 2022
Två ungdomar som ser ut att vara i tidiga tonåren kommer in och sätter sig en bit ifrån disken, men ändå så nära att jag inte kan låta bli att tjuvlyssna. Den ena sjunker ner i fåtöljen med sin mobil och den andra försöker logga in på vår dator. Efter en stund bryter de tystnaden för att konstatera hur ”chill” biblioteket är, här borde man ju hänga oftare. Tonåringen i fåtöljen säger att hennes mamma skulle bli stolt ifall hon visste att de satt där. Om hon nu skulle tro dig, svarar han vid datorn. Det skulle krävas bildbevis!
14 november 2022

Hon har slingor i håret och letar efter en lika färgglad bok. Hon såg den i bibliotekskatalogen, eller om det hela var en dröm. När jag inte hittar boken på datorn försöker hon istället rita omslaget på mobilen: former i olika färger. Hon böjer huvudet och målar, en dubbelt så lång man ställer sig bakom henne för att få hjälp med vårt utskriftssystem. Vi kommer ingenvart och hon tittar upp, på disken ligger en öppen bok. Konkret poesi slingrar sig över sidorna. Hon frågar vad det är för något och tycker att bokstäverna liknar bilder.
Jag lyckas varken lösa hans eller hennes problem, men de verkar glada ändå. Hon reserverar en bok som förhoppningsvis kommer på måndag, lagom till lektionen i svenska. Då ska alla ha något att läsa. Sist hade hon en bok, men den var på engelska, och det fick man ju inte läsa på svenskan.
10 december 2022

Två stammisar från lågstadiet går in på biblioteket och beklagar sig över skolan, ”även kallat dårhuset”. Halvt retoriskt frågar den ene mig om jag tycker att man får svära ifall man har väldigt ont. Jag svarar ja och den andra fyller då i att hon bet sig själv i läppen för tionde gången idag och blev tillsagd av fröken när hon svor. Klassens killar beter sig dessutom störigt. Lågstadiet verkar inte passa mina stammisar särskilt väl och jag säger något ihåligt om att det blir bättre med åren.
En kort stund senare står de bland hyllorna och pratar. Jag tjuvlyssnar ogenerat och hör att flickan vill låna ”Tio dagar på dårhuset” av Nelly Bly, det är bara det att hennes mamma sagt att hon inte borde läsa så mycket som hon gör. Jag reserverar vuxenboken ändå. Från ett dårhus till ett annat.
14 mars 2023
”Det är ett fängelse för böcker”, utbrister barnen när de ser bibliotekets återlämningslåda. Den är genomskinlig och på insidan finns det faktiskt stänger av metall, höga galler som omger böckerna. Barnen slår på rutorna så de skallrar innan läraren går emellan och fängelset återigen blir en vanlig låda.
16 mars 2023
En flicka i lågstadieålder dyker upp framför disken och frågar: ”Var är den där datan där man kan kolla på emojis?” Hon ritar, men har glömt hur en av figurerna ser ut. Jag följer henne till de pysselansvariga feriearbetarna för att lösa mysteriet. Hon letade efter bibliotekets iPad.
8 augusti 2024
Kim nås på: kim@hillberg.com

Lämna ett svar till Mauritz Avbryt svar