Att undersöka (biblioteks)arbete

Makt och kunskap på arbetsplatsen 

Detta nummer av tidskriften bis har som tema Rapport från en informationsdisk. Titeln för inte bara tankarna till Maja Ekelöf som rapporterade från sin skurhink, utan även vidare till 60- och 70- talens intresse för förhållandena på landets arbetsplatser. Sara Lidman rapporterade om arbetsförhållandena i Malmfältens gruvor och Göran Palm om arbete på LM, medan Sven Lindqvist uppmanade arbetarrörelsen att gräva där den står: att själv skriva sin lokala historia utifrån sitt eget perspektiv.

Som Sara Lidmans Gruva tydligt visar är dock denna vilja att beskriva och förstå det samtida arbetet också kopplat till en vilja att förändra. Undersökningen blir den metod där kunskapen kopplas samman med makten och kampen. Genom att undersöka arbetet möjliggörs steget från att förstå världen till att förändra den. Denna tanke – att skapa kunskap om arbetet just för att kunna förändra det – har en tradition som för oss från 1900-talets tidiga fabriker, till 1960-talets radikala arbetsplatskamper i Italien och svenska folkbibliotekariers fackliga strategier. Även om de politiska målsättningarna har skiljt sig, är det många som försökt förstå arbetet och dess organisering. I denna text kommer jag beskriva hur arbete har styrts ovanifrån och studerats underifrån, vilket också har skett på svenska folkbibliotek och fått tydliga effekter för bibliotekarieprofessionens utveckling.

Taylorismen och det löpande bandet 

Under 1900-talets första decennier tar en ny filosofi, och ett nytt sätt att organisera arbete, form först i de amerikanska och sedan i de europiska industrierna. Frederik Taylors metod för att så effektivt som möjligt organisera industriellt arbete brukar kallas scientific management eller kort och gott taylorism. Ofta, inte minst i populärkulturen, har taylorismen illustrerats med bilden av det löpande bandet. I den klassiska stumfilmen Moderna tider har Charlie Chaplin förevigat taylorismens standardiserade och extremt repetitiva arbete där varje enskild arbetare repeterar samma handgrepp, för att sedan låta nästa arbetare, längre ner längs bandet, ta över. Inte minst gör Chaplin en poäng av hur arbetaren påverkas psykiskt av denna form av extremt repetitivt arbete, där arbetaren fråntas varje form av självständigt tänkande.

Taylorismen förändrade såväl organisationen av det industriella arbetet som maktförhållandena på arbetsplatserna. Tidigare hade arbetet i industrierna skett under relativt fria former, men med Taylors nya metoder bryts nu arbetsprocessen ner i minsta möjliga moment, tidsåtgången mäts på sekunden och en vetenskaplig formula tas fram för absolut mest effektiva arbetsprocess. Denna revolutionerande förändring av sättet att organisera arbete krävde dock omfattande undersökningar och mätningar av industriarbetet. Planering av arbetet skiljs från genomförandet av det, och kunskapen monopoliserades i ledningens händer. Tidsstudier blev en maktfaktor i kampen om arbetets utformning.

Militanta undersökningar 

Under det tidiga 1960-talet började nytänkande vänstergrupper i Italien att undersöka arbetet vid landets industrier, dock med diametralt motsatta målsättningar jämfört med Taylor. Där Taylor syftade till att maximera produktiviteten och undanröja problem i arbetsprocessen försökte dessa aktivister utveckla en socialistisk sociologi för att stärka arbetarnas position. 

Dessa undersökningar har kallats ”militanta undersökningar” – inte för att de uppmanade till våld, utan för att målet var att skapa en radikal förändring av samhället. Samlandet av kunskap skulle inte stanna vid att förstå utan skapa en vilja till förändring. Ett ideal var också att de militanta undersökningarna skulle genomföras av arbetarna själva, med ett genuint underifrånperspektiv och som del av verkliga, materiella arbetsförhållanden. Trots detta bestod ofta en klyfta mellan marxistiska akademiker och arbetare i industrierna. 

Dessa 1960- och 1970-talets marxistiska akademiker delade ut enkäter och startade studiecirklar på fabrikerna, för att förstå förändringar av arbetskraften och arbetets organisering. Inspirationen gick hela vägen tillbaka till Marx som författade en lång så kallad workers inquiry som han skickade ut till arbetare vid olika industrier. Genom enkäterna undersöktes hur arbetet påverkades av införandet av nya teknologier, omorganiseringar och hur arbetskraftens sammansättning påverkade styrkeförhållandena på arbetsplatserna. Samtidigt var ambitionen hela tiden att låta industriarbetarna reflektera över de egna arbetsförhållandena. Idealet var att arbetarna själva skulle undersöka sitt arbete, och i förlängningen radikaliseras och hitta effektivare metoder i klasskampen. Gränsen mellan att undersöka och att kämpa politiskt skulle överskridas.

Att undersöka biblioteksarbete 

Ett tredje exempel på arbetsplatsundersökningar, som bär spår av båda de redan nämnda, genomfördes på svenska folkbibliotek. 1957 tog Svenska Folbibliotekarieföreningen (SFF), folkbibliotekariernas fackförening, till massuppsägningar av folkbibliotekarier för att tvinga fram högre löner. Konflikten slutade dock utan att kraven på högre lön nåddes. Däremot fick SFF igenom sitt krav på en systematisk ”översyn av biblioteksverksamheten”. Denna undersökning av arbetet på landets folkbibliotek blev den första av två rationaliseringsutredningar, och inleddes 1958. Inom ramen för denna utredning genomfördes detaljerade tidsstudier av arbetet vid nio utvalda folkbibliotek. Efter tayloristiskt manér bröts biblioteksarbetet ner i 50 moment, som mättes, klassificerades och ledde till standardiserade arbetsbeskrivningar. Dessa arbetsbeskrivningar användes sedan för att skilja ut det kvalificerade arbetet från vad som uppfattades som ”okvalificerat” arbete. 

Undersökningen av arbetet var en tydlig del av en facklig strategi. Uppdelningen i kvalificerat och okvalificerat arbete användes för att skapa tydliga hierarkier mellan utbildade folkbibliotekarier och kontorister (även kallade kanslister, och med tiden biblioteksassistenter). Svenska Folkbibliotekarieförbundets krav på en systematisk genomgång av arbetet användes för att skapa en standardiserad stratifiering inom bibliotekspersonalen. Denna kunde fackföreningen sedan använda för att ställa krav på högre lön — för den utbildade personalen som utförde det arbete som betraktades som kvalificerat. Denna process har beskrivits som att delar av arbetskraften vid folkbiblioteken professionaliserades, medan andra deprofessionaliserades. Intressant är att detta mål även delades av arbetsgivarna, då dessa gärna anställde fler kontorister med lägre lön och färre utbildade folkbibliotekarier. 

Den första rationaliseringsutredningen var vägledande för den modernisering av biblioteksarbetet som skedde under 1960- och 1970-talen. Under dessa decennier infördes ny teknik på biblioteken, som elektriska skrivmaskiner, stämpelklockor och kopieringsmaskiner för katalogkort. På större orter centraliserades inköps- och katalogiseringsarbetet, medan andra bibliotek införde maskiner för att registrera lån med fototeknik. Den nya tekniken infördes inte sällan för att reducera behovet av den okvalificerade arbetskraften. 

Med Taylor på biblioteket 

Inom rationaliseringsutredningen återkom det exakta mätandet av arbetsmoment: taylorismen har i slutet av 1950-talet fullt ut nått biblioteket. Arbetet bryts ner, mäts på sekunden, och denna kunskap leder till konkreta förändringar i arbetets organisering och arbetskraftens sammansättning. Arbetsplatsundersökningar blir en del av folkbibliotekariekårens professionssträvanden. Hierarkier förstärks inom bibliotekspersonalen, och kunskapen om arbetet blir en tydlig maktfaktor. Även tekniken spelar här en viktig och högst politisk roll, som förutsätter en produktion av kunskap om arbetsförhållandena på folkbiblioteken.

Precis som de undersökningar som de italienska marxisterna genomförde är den svenska rationaliseringsutredningen del av en kamp om makten över arbetet och del av en historia om arbetsplatskamp. De reformistiska fackföreningarna för folkbibliotekarier och 60-talets revolutionära marxister har dock, föga överraskande, olika mål. Där de italienska marxisterna undersökte arbetet för att skapa ett revolutionärt medvetande, försökte folkbibliotekariefacket snarare skapa privilegier för sin egen yrkesgrupp. Även metoderna skiljer sig, vid en närmare granskning. Där de militanta undersökningarna försökte förstå upplevelsen av arbetet, syftade rationaliseringsutredningarna i tayloristisk anda snarare till att kvantitativt mäta arbetet.

I dessa tre exempel på arbetsplatsundersökningar syns olika politiska ambitioner tydligt. I samtliga fall förknippas dock kunskap om arbetet intimt med makten över det. Målen skiljer sig däremot mellan att åstadkomma effektivare styrning ovanifrån och att underifrån kämpa mot lönearbetet som sådant. Svenska Folkbibliotekarieföreningen med sina professionssträvanden intar något av en mellanposition: att med kunskapen som vapen stratifiera bibliotekspersonalen, för att gynna delar av den. Kunskapsproduktion är en uppenbart politisk verksamhet, och makten på arbetsplatserna, även våra bibliotek, är beroende av denna politiska kunskap. 

Olof Risberg är doktorand i Biblioteks-
och informationsvetenskap vid Lunds universitet