Paypal-maffian och den politiska riktningen

Silicon Valley är i praktiken en enorm ekologi av spekulativt kapital, militärindustriell produktion och innovativ teknisk forskning. Men vilka är aktörerna som bär regionen finansiellt? Vad är deras bakgrund – och vilka är deras ideologiska syften?

I den första delen av denna artikelserie beskrevs den historiska och ekonomiska bakgrunden till Silicon Valleys position i världen idag. Från bosättarstäder till datavetenskap och teknisk produktion löper en röd tråd av US-amerikansk exceptionalism och exploatering av arbetskraft, såväl i USA som i andra delar av världen. Silicon Valley har blivit det fäste det är tack vare spekulativt kapital men också genom statliga subventioner och offentliga och militära kontrakt, vilket göder industrin och ständigt pumpar in pengar i sektorn.

En central del av berättelsen om Silicon Valley är förstås datorchipproduktionen, grundbulten i den tekniska kapprustningen. Sedan Intel alltmer tappat dominansen på den internationella chippmarknaden har Sydostasien blivit en viktigare aktör – föga förvånande, eftersom det är dit produktionen av datorkomponenter länge har outsourcats. Den amerikanska staten ser ännu datorchipp som en kritisk amerikansk industri, och fortsätter därmed att pumpa in pengar i företag som är inte bara några av de största i USA, utan också i världen.

---

Störningar

De subventioner och pengar som gick till Steve Jobs på Apple och Bill Gates på Microsoft hamnade inte där för att de hade bättre produkter, utan för att det kunde fungera som verktyg för stora företag som IBM och General Electric i att undergräva sina fackföreningsanslutna och välavlönade arbetsstyrkor. Det är samma sak som sker idag, då Elon Musk vill visa att man kan bygga raketer utan regleringar och utan en nationell rymdorganisation.

”Apple kunde bygga datorer utan fackföreningar”, skriver Malcolm Harris i sin bok Palo Alto. Det var det som var Steve Jobs verkliga framgång – och att därutöver kunna utnyttja uppfinningar som gjorts möjliga tack vare skattebetalarnas pengar. iPhone är det mest kända exemplet på detta: GPS:en som den använder är ett amerikanskt militärprojekt; musiken kommer kommer i MP3-format, en uppfinning av Fraunhofer-institutet i Erlangen; och den banbrytande displayen baseras på en amerikansk professors forskningsarbete – även detta statligt finansierat.

Från allra första början baserades Apples uppgång på rasifierat arbete. Nästan 80 procent av tillväxten i arbetskraften i Silicon Valley mellan åren 1984 och 1997 bestod av så kallade subs, underleverantörer. På 1990-talet var 40 000 av dessa invandrare från Indokina – en tredjedel av den totala arbetskraften – anställda som underleverantörer för PCB-montering.¹ Detta samtidigt som industriella jobb inom elektroteknik och elektronik i hela Kalifornien minskade med 38,7 procent mellan 1980 och 1995.

Malcolm Harris skriver: ”Silicon Valleys arbetsregim förstorade inte kakan, men var bra på att flytta delar av den från arbetare till chefer, företagsledare och aktieägare.” Teknikföretag blev ”lean” genom att outsourca så mycket som möjligt av sina arbetsprocesser; deras ideal var ett företag som arbetade på en idé, mjukvara. Allt materiellt arbete ska outsourcas till underleverantörer, antingen lokalt eller längre bort. Grundaren av TSMC, Morris Chang, också han examinerad från Stanford, sträckte sig än längre: under Deng Xiaopings politik för öppnande av ekonomin fick hans taiwanesiska företag möjlighet att producera i fastlandet Kina.

Den kommande flyktens dynamik

Semiconductor Fairchild var ett typisk startup-bolag finansierat av riskkapitalister. Det var konstellationen av vetenskap-teknik-industri som i beroendeställning till investerare ledde till formuleringen av den tidigare beskriva ”Moores lag.” Affärsmodellen har förblivit densamma från Moore till Gates till Bezos: övertyga investerare om din egen ”potential” tills du har pressat ut alla konkurrenter från marknaden och blivit ett monopol. Dynamiken i mjukvaruutveckling har – när det gäller arbetsförhållanden, syn på bruksvärde, etc. – mer gemensamt med försäljning av försäkringar än med industriella processer.

Idag är principen ”minimum viable product” industristandard

Ett exempel: när programvaran Word skulle lanseras för Windows pressades projektet hårt under sin så kallade ”dödsmarsch”, varefter alla anställda åkte på semester till Cancun. Felsökning och analys av mjukvaran gjordes först efter att den kommit ut på marknaden. I samma anda förklarade Romano Alquati på 1960-talet att på skrivsmakinsbolaget Olivetti gör kunden den slutliga inspektionen – men sedan Windows utarbetade DOS har kunden blivit en medutvecklare (”bananprincipen”). Detta sätt att utveckla mjukvara för PC överfördes sedan till produktionsprocesserna själva. Idag är ”minimum viable product” – lägsta tänkbara duglighet i produkten – industristandard. Därpå följer permanenta uppdateringar eftersom de flesta fel kan spåras tillbaka till mjukvaran.

”Lösningen” på mjukvarukrisen i slutet av 1960-talet² och det senare Wintel-monopolet har lett till enorma vinster och en massiv resursförbrukning. Svaret på krisen i slutet av 1960-talet var att huvudstupa rusa i armarna på investerare, vilka måste övertygas om och om igen: nästa generation måste leva upp till löftet med vilket den nuvarande kombinationen av hårdvara-mjukvara såldes in. Denna dynamik definierar hela sektorn: 3G-kommunikationsstandarden för mobiler, som auktionerades ut till ett mycket högt pris vid höjden av IT-bubblan under 00-talet, har aldrig riktigt uttömts. Och 5G introducerades innan omfattningen av 4G ens var nära att fulländas. När det gäller att attrahera investeringar talas det redan om 6G. Och det finns fler exempel på denna dynamik:

• I början av 80-talet marknadsfördes PC:n som en universalmaskin – i slutet av decenniet var alla förtvivlade över kvalitén Windows 3.0.
• På 90-talet lovade internet att transformera varje industri – i slutet av decenniet fick vi IT-bubblan.
• Efter den globala krisen blomstrade big data och digital plattformsekonomi³ – fram tills teknikkrisen. 

Varje gång utlovas produktivitetsvinster, varje gång försämras arbetsförhållandena – och ingen av dessa åtgärder har resulterat i makroekonomiska produktivitetsvinster. Så nu är det AI:s tur.

De stora språkmodellerna⁴ är den senaste hypen från Silicon Valley. ”Mer djupgående än eld eller elektricitet”, säger Sundar Pichai, chef för Google. ”Jämförbart med uppfinnandet av internet”, säger Satya Nadella, chef för Microsoft. AI kommer att ”innebära välstånd och rikedom som världen aldrig förut har sett”, säger Sam Altman, chef för OpenAI. För att göra det, fortsätter han, behöver han bara sju biljoner dollar: för att radikalt expandera halvledarindustrin, bygga ut kärnkraften för att möta datacenters energibehov, och såklart mer frihet för amerikanskt entreprenörskap. Altmans huvudsakliga jobb är riskkapitalist, han har i den rollen investerat i hundratals startups och står själv vid rodret för ett techno-optimistiskt imperium. Silicon Valley-miljardärer har ”nått en punkt där de känner att de själva borde kontrollera världen,” varnade Mark Cuban, själv en techmiljardär. ”Paypal-maffian” – som de kallar sig själva – ser möjligheten att använda Trump för att ”ta makten.”⁵

Paypal-maffian tar över

Trump öppnade dörren för Silicon Valleys miljardärer i sin presidentvalskampanj genom att nominera J.D. Vance till sin vicepresidentkandidat⁶ – annars skulle han aldrig ha haft en chans mot Kamala Harris 1,5 miljarder dollar starka valkampanj. Men Trump är inte den första presidenten som gjorts medgörlig av Silicon Valley: År 1996 avrådde de Bill Clinton från Proposition 211, ett lagförslag i Kalifornien som skulle ha breddat rätten till stämningar mot chefer för företag av den typ som är vanlig i Silicon Valley-området. Denna privatsektors kontroll över information skulle därmed kunna ha ifrågasatts. En allians av företag som Intel, Sun och Cisco bildades för att motsätta sig förslaget. De spenderade fyrtio miljoner dollar tills Clinton – initialt en supporter av lagförslaget, sedan tveksam – slutligen skulle förklara att det föreslagna instrumentet var ”dåligt för ekonomin.” Proposition 211 misslyckades.

Elon Musk är den mest kontroversiella figuren i Trumps maktövertagande. Med sitt så kallade Department of Government Efficiency ville han tillsammans med klimatförnekaren och läkemedelsentreprenören Vivek Ramaswamy skära ner i offentliga institutioner. Inflytandet från Peter Thiel, ett extremt exempel på riskkapitalisternas makt, är ännu större. År 1998 grundade Thiel och två andra företaget Confinity i Palo Alto. I mars 2000 grundade Confinity och Elon Musks företag X.com startupen PayPal; Thiel investerade 280 000 amerikanska dollar. Grunden till PayPal-maffian var därmed lagd. Thiel tog PayPal till börsen 2002 och inbringade slutligen 55 miljoner dollar genom att sälja bolaget till eBay. Han var också den första externa investeraren i Facebook: han investerade 500 000 dollar som han senare konverterade till aktier. När Facebook gick till börsen i maj 2012 sålde han aktier för 640 miljoner dollar, och kort därefter sålde han fler aktier för cirka 400 miljoner dollar.

280 000 dollar blev 55 miljoner, en halv miljon blev mer än 100 miljoner. Riskkapitalinvesteringar behöver bara vara framgångsrika en gång för att du ska vara astronomiskt rik resten av ditt liv. Och om du sedan investerar en del av de pengarna i startups i de tidiga stadierna och sprider det över tillräckligt många företag – särskilt de som finansieras av andra stora riskkapitalister – är det nästan omöjligt att i processen förlora pengar. Några smarta unga entreprenörer förstod detta och gick samman för att bilda ”Paypal-maffian”. Idag är Silicon Valley den tredje mest miljardärstäta platsen i världen, efter New York och Hong Kong.

Thiel har varit involverad i grundandet av många andra företag. Tillsammans med Joe Lonsdale, med flera, grundade han dataanalysföretaget Palantir, som förser CIA och Pentagon med mjukvara och är involverad i kriget i Ukraina. Thiels privata förmögenhet uppskattas till tolv miljarder dollar. Under flera år har det i Silicon Valley skett en vändning mot Pentagon och militärindustrin, vilket beror på att Pentagon är villig att betala enorma summor för mjukvara som inte är särskilt bra. Palantir var pionjären inom detta år 2003. År 2015 grundade Pentagon den militära organisationen Defense Innovation Unit.⁷ Även vapenproducenten Palmer Luckey vill vinna krig med AI, bland annat genom produktion av autonoma drönare.⁸ Trumps och Vances valvinst konsoliderar denna trend mot militärindustriell produktion i Silicon Valley. Och det är Peter Thiel och Joe Lonsdale som har skapat Trumps parhäst J.D. Vance.

Deras ideologi

”Mångfald” är en ”cancer”, förklarade Shaun Maguire, en partner på Sequoia Capital Fund, i en podcast. Elon Musk är praktiskt taget besatt av det så kallade ”woke mind virus” som inte bara förstör företag, utan också ”civilisationen” själv. Teknikmiljardären Marc Andreessen har utropat termer som ”hållbarhet” eller ”socialt ansvarstagande” som ”fiender” och ”zombieidéer”, och menar att de härstammar från ”kommunism”.

Thiel har uttryckt att liberal demokrati har misslyckats. Han menar  att endast högernationalism kan åstadkomma en ”avgörande korrigering” av ”massornas galenskap.” Han säger att företag styrs bättre än regeringar, eftersom de har en ensam beslutsfattare på toppen med kvasi-diktatorisk auktoritet. Han är kritisk till kvinnors rösträtt, även om den av taktiska skäl inte bör avskaffas. Men kvinnors deltagande, röster och valdeltagande anses likväl inte vara ett bra sätt att kontrollera ett fritt samhälle. I och med detta föreställer sig Thiel en värld där rika män är fria att påtvinga sin vilja utan att begränsas av regleringar eller av ”omfördelningsekonomi.”

Än idag bottnar mycket av denna elitism i Ayn Rands mediokra författarskap. I sin bästsäljare Och världen skälvde (i original Atlas Shrugged), argumenterar hon för att ”arbetare och andra medelmåttiga människor fäster sig som parasiter vid ett fåtal begåvades idéer och ansträngningar.” Statliga regleringar är bara käppar i hjulet för goda entreprenörer. Det är inte den arbetande befolkningen som skapar rikedom, utan eliten. Världen måste återbyggas enligt ”girighetens dygd.”

Sådana tankar har vidareutvecklats av effektiv altruism-rörelsen, i sin tur rotat i idén att det är nödvändigt att genom kall beräkning välja den handling som ”effektivt” gör mer gott för fler människor. Det är den nuvarande ideologin hos Palo Alto-miljardärerna, precis som taylorism och effektivitetsrörelsen var på Hoovers tid: du bör tjäna så mycket pengar som möjligt och sedan använda stiftelser för att utöva politiskt inflytande, såsom Bill Gates gör. ”Long-termism”, långsiktiga perspektiv på mänsklighetens framtid, är högsta prioritet. Till exempel, donera inte pengar till välgörenhetsorganisationer som Röda Korset eller World Food Programme, utan till rymdprogram – så att biljoner framtida människor kan leva lyckliga liv som medlemmar av en interstellär civilisation. Vad är några miljoner barn som svälter idag jämfört med tio upphöjt till x antal framtida barn på andra planeter som hindras från att någonsin födas?

Silicon Valley-miljardärernas investeringar ses som ”strategiska” just utifrån long-termistisk ideologi. Thiel har investerat flera miljoner dollar i forskning för att övervinna människans åldringsprocesser och är även intresserad av kryokonservering; Musk driver projekt för att resa till Mars och äger företaget Neuralink för att ta fram digitala implantat till mänskliga hjärnor.

Den sydafrikanska kopplingen

Musk föddes i Pretoria 1971. Hans socialisering ägde som ung rum i de notoriskt brutala sydafrikanska veldskools, en sorts extrema friluftsläger där han och andra ungdomar uppmuntrades att slåss mot varandra – idag kopplar han av med att se på burfighter, i sällskap av andra makthavare. Thiel föddes i Tyskland men bodde också han i Sydafrika som barn på 1970-talet. David Sacks, en annan medlem av Paypal-maffian, föddes i Kapstaden och är, liksom Thiel, examinerad från Stanford. Vid ett evenemang i hans hem i San Francisco samlade han in mer än 12 miljoner dollar till förmån för Trump. Tillsammans med Thiel skrev Sacks 1995 en bok med titeln The Diversity Myth. I den hävdar de att främjandet av mångfald försvagar högre utbildning och akademisk frihet. Deras varningar för slutet på vit överhöghet påminner om de vita sydafrikanernas rädsla för ANC. Musk twittrade om ett förestående ”vitt folkmord” redan 2022. Konspirationsteorin om förföljelser och folkmord på vita afrikaner har sedan dess tagit sig in i Vita huset, i och med att även Donald Trump plockade upp dylika påståenden och 2025 bjöd in en liten grupp vita sydafrikaner som ”flyktingar” till USA. (Övers. tillägg)

Thiel å sin sida stöttar även Curtis Yarvin, en startup-grundare som anses vara en ideologisk ledare för den så kallade nya högern (även känd som ”ny-cameralism”) och har likställt massmördaren Anders Breiviks handlingar med ANC:s våldsamma frihetskamp. Yarvin är en inte särskilt intelligent men fruktansvärd konspirationsteoretiker som anser att universalism är en ”mystisk maktkult.”

Deras politiska program

Marc Andreessen är en man som vet hur vi kan nå frälsning. Hans text The Techno-Optimist Manifesto påminner mycket om futuristernas entusiasm för modern teknik i början av 1900-talet: ”Ställ oss inför ett problem i den verkliga världen, så kommer vi uppfinna tekniken för att lösa det.”⁹

Trump passar väl in i deras techno-nationalistiska vision av amerikansk makt. Från hans regering förväntar de sig skattesänkningar och färre regleringar inom viktiga affärsområden, särskilt när det gäller deras investeringar i kryptovalutor. Det absolut viktigaste är dock AI. Här har de nått en kritisk punkt eftersom de håller på att få slut på pengar och för att AI-tekniken inte har levererat som utlovat. Kapital- och energibehovet överstiger allt som en demokratisk regering skulle kunna tillhandahålla. Därför går Paypal-maffians ambitioner bortom enbart ekonomiska frågor. ”Detta var inte ett val, detta var en revolution, slutet på ett system som hade överlevt gränsen för sin användbarhet”, kommenterade Thiel Trumps valvinst.

Boken Dawn’s Early Light av Kevin D. Roberts, ordförande för konservativa Heritage Foundation, publicerades först efter valet – tydligen för att undvika att skada Trump, eftersom denna högerorienterade tankesmedjas detaljerade plan Project 2025 redan hade mött häftig kritik. Roberts skriver i välbekant bosättarromantisk anda: ”När skymningen faller och du hör vargarna yla måste du sätta upp vagnarna i en cirkel och ladda musköterna.” Med tanke på landets djupt ruttnande tillstånd kommer endast total störning av systemet att hjälpa. De befintliga urholkade institutionerna kan inte reformeras: ”de måste brännas ner.” Förordet till denna pamflett skrevs av J.D. Vance.

Teknikmiljardärerna är på intet sätt enade – vissa hatar varandra. Bill Gates, till exempel, har donerat stora summor till Kamala Harris, och Musk å sin sida attackerar Microsoft och OpenAI häftigt. Den senaste episoden i den historien gäller Elon Musks stämning av OpenAI, för bolagets försök att bli vinstdrivande, motsägande deras tidigare påståenden om bolagets ideella syften. (Övers. tillägg) Även gruppen bakom Trump har intagit motsägelsefulla och ibland motstridiga positioner. Men detta är också vad som kan leda till den typ av dynamik vi såg i den tyska naziströrelsen på 1930-talet: att de interna motsättningarna upplöses i en radikalisering av rörelsen.

Fotnoter

1. PCB-montering: montering av olika komponenter på en s.k PCB-bricka för att producera datorchipp. ↩︎
2. Mjukvarukrisen var en term som uppstod i datavetenskapens tidiga dagar, för att beskriva de problem som uppstod då beräkningskraften ökade snabbare än förmågan att skriva duglig kod. Med ökande komplexitet i kode uppstod därmed problem i programvaran. ↩︎
3. Plattformsekonomi betecknar verksamheter som kretsar kring digitala plattformar, såsim Amazon, Airbnb, Meta – och så vidare – vilka fungerar som mellanhand mellan användare, producenter och konsumenter. ↩︎
4. Large Language Models (LLM), på svenska stora språkmodeller, är AI-teknik för att skapa mänskligt språk, både i skrift och i tal. Det allmänt mest kända exemplet är OpenAI:s AI-tjänst ChatGPT. ↩︎
5. Wildcat har skrivit om Paypal-maffians “long-termism”-ideologi i tidigare nummer av Wildcat: Wildcat 110 och Wildcat 112. ↩︎
6. J.D. Vance har sedan 2017 arbetat med Revolution LLC, ett investeringsbolag som bland annat fokuserar på investeringar inom teknik och startups. ↩︎
7. Syftet med Defense Innovation Unit är att underlätta för den amerikanska militären att snabbare kunna nyttja tekniska innovationer. ↩︎
8. Palmer Luckey är grundare av VR-bolaget Oculus men lämnade 2017 företaget för att starta Anduril Industries – ett företag med fokus på självkörande drönare och sensorer för militärt bruk. ↩︎
9. ”Vår civilisation byggdes på teknik. … Teknik är den mänskliga ambitionens och prestationens ära, framstegens spjutspets, förverkligandet av vår potential. I hundratals år glorifierade vi detta, rätteligen – tills nyligen. … Det är återigen dags, att höja teknikens flagga. Det är dags att bli techno-optimister. … Jag är här för att ge er de goda nyheterna.” De inledande raderna i The Techno-Optimist Manifesto.
   ↩︎