Rasistiska böcker på bibliotek

Många har upprörts över att DN idag har en helsidesannons om boken Invandring och mörkläggning : en saklig rapport från en förryckt tid / Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelin. I annonsen radas statistik upp, helt lösryckt ur sitt sammanhang. Boken finns på många bibliotek och nu kan vi kanske passa på att diskutera varför. Hur funkar boken ihop med bibliotekens mediepolicy? Om mediepolicyn inte behandlar antirasism eller jämlikhet, så innehåller den förmodligen ändå någonting om kvalitet – och i begreppet kvalitet bör ingå att böcker källkritiskt håller måttet. I brist på mediepolicy – vad säger biblioteksplanerna?

DN:s chefredaktör Peter Wolodarski hänvisar bl a till DN:s liberala tradition när han talar om deras annonspolicy, men säger också att DN inte omfattar ståndpunkterna i annonsen. Är det så man resonerar ute på biblioteken också? I enlighet med en liberal tradition ska alla röster få höras? Det man då också måste fråga sig är vilka röster som blir nedtystade, vilka som inte hörs. Vems frihet är det vi främjar? Jag önskar mig mer reflektion kring urval och mer mod att följa de riktlinjer vi faktiskt har.

Johanna Dalmalm

Dela detta

Läs vidare

15 svar till ”Rasistiska böcker på bibliotek”

  1. Jan Szczepanski

    Hej

    Du skriver:

    Om mediepolicyn inte behandlar antirasism eller jämlikhet, så innehåller den förmodligen ändå någonting om kvalitet – och i begreppet kvalitet bör ingå att böcker källkritiskt håller måttet.

    Jag ställer två frågor, varför ska en mediepolicy behandla antirasism och jämlikhet och begreppet kvalitet?

    Du nämner en specifik bok, en debattbok. Ser du ingen fara i att bedöma en debattbok efter kvalité eller om den är rasistisk eller förordar ojämlikhet? Många om inte dom flesta debattböcker skulle inte få plats på bibliotekens hyllor om vi strikt tillämpade sådana regler. En debatt bedöms väl inte efter kvalité och källkritik?

    Vår roll kan väl inte vara de demokratiska värdenas vakthund.

    Jan

    Svara
  2. Henrik Bylund

    Hej Jan (och andra)

    Har du läst boken i fråga? Det har jag gjort då den kom på inköpsförslag här i Upplands Väsby tidigare i år. Jag valde att inte ha den på biblioteket då vår medieurvalspolicy säger: ”Mediebeståndet ska präglas av god kvalitet och facklig saklighet.” Det gör inte den här boken. Varför skulle andra regler gälla för debattböcker? Jag vill absolut inte förbjuda någon att uttrycka de här åsikterna, men det betyder inte att en har rätt att bli representerad på biblioteket. Det släpps tusentals titlar varje år vi inte köper in, i de flesta fall pga ekonomin (iaf hos oss). Det kommer ut flera hundra ”debattböcker” om året på små vinklade förlag som detta, du tycker i demokratins och debattens namn att biblioteken bör köpa in dem?

    Jag menar inte att raljera jag undrar ärligt hur du menar.

    Svara
    1. Jan Szczepanski

      Hej Henrik (och andra)
      Du skriver:
      Jag valde att inte ha den på biblioteket då vår medieurvalspolicy säger: ”Mediebeståndet ska präglas av god kvalitet och facklig saklighet.” Det gör inte den här boken. Varför skulle andra regler gälla för debattböcker?

      Kan du ge exempel på någon debattbok som uppfyller kraven på god kvalité och facklig saklighet?

      Står det ingenting i ert dokument om mångfald och öppenhet?
      Enligt Libris så har 28 bibliotek köpt in boken, mer än hälften av dessa är högskolebibliotek. Varför? Tja, därför att den speglar en viktig samtidsdebatt och är ett viktigt bidrag till den debatten. Den måste finnas för att utan den kan man inte delta i den. Ditt val att inte köpa in den är också ett ställningstagande i den debatten eller ”mörkläggning” som dom båda författarna kallar debatten.

      Jan

      Svara
      1. Henrik Bylund

        Hej

        Förhoppningsvis alla andra vi har på biblioteket. Vi har blandannat ett antal andra böcker av Arnstberg (som jag personligen tycker verkar vara en vidrig person). Det är inte mitt jobb att bedöma argumentationen eller de politiska åsikterna i de debattböcker vi köper in. I det här fallet har författarna grovt förvanskat den statistik de bygger hela sin argumentation på, något jag snabbt fattade efter att ha blädrat genom boken och följt upp de källor de angav. Självklart gör inte jag det med alla böcker men då detta är ett känligt ämne ville jag ha ordentligt på fötterna innan jag tog mitt beslut. Förstår du skillnaden här?

        Att du kan sitta och skriva att den är ett viktigt bidrag till den debatten gör mig lite ledsen, antingen har du inte läst boken (och då ser jag gärna att du gör det innan vi fortsätter) eller så har du läst den och tycker att den är ett viktigt bidrag, då tycker jag du ska vända dig till närmaste informationskunnig vän eller kollega och be att få en liten kurs i källkritik.

        Som svar på din fråga varför 28 bibliotek köpt in den, är mitt svar för att de inte läst den, för att de hade andra böcker av en av författarna och/eller för att någon har frågar efter den.

        Självklart står det saker om öppenhet och mångfald, det står även saker om att motverka censur så väl som att motverka rasism. Du tycker att jag har gjort ett ställningstagande, självklart det är mitt jobb att kvalitetssäkra det matrial vi sprider. Vad är din poäng? Vi har och bör ha väldigt högt i tak men det betyder inte att allt ska göras tillgängligt på biblioteket. Jag jobbar förövrigt i en av de tio kommuner som läger minst pengar per kapita på bibliotek i hela landet så såna här val gör vi flera om dagen.

        Du tycker alltså att om en person startar ett eget förlag, ger ut en bok där han tillsammans med en vän medvetet förvränger statistik (det är så många fel i den så att det är helt omöjligt att det inte är med flit) och sen gör rasistiska ställningstaganden baserad på den statistiken så borde alla folkbibliotek köpa in den för att det är en viktigt debatt?

        När blev den här boken isf ett viktigt inlägg? När DN publicerade en annons? Jag gjorde min bedömning i maj, och allt som har framkommit efter det har bara gjort mig mer säker på att jag valde rätt.

        Jag tror inte du har en aning om hur dålig och felaktig just den här boken är, det är nämnligen svårt att föreställa sig innan en läst den.

  3. bis

    K-O Arnstberg är etnolog (docent) och Sandelin har jobbat på BRIS. Det var ju samma bråk för några år sen, hette inte boken Världsmästarna? Arnstberg har i tidigare böcker uttryckt sig mycket förklenande om romer, som han i ett föredrag kallade för ”tjuvaktiga”. Jag skulle tro att biblioteken delar sig i två läger, de som enligt Jan vill vara ”bålverk för demokratin”, och de som vill främja en fri debatt och åsiktsfrihet. Det senare är naturligtvis det mest bekväma.
    Det är ju lätt för Jan att ha den åsikt han har, ett universitetsbibliotek kan ju i princip köpa in allt som ges ut. Svårare för ett litet folkbibliotek. Jag vill gärna jämföra med hur Stockholms stadsbibliotek på 1930-talet ställde sig till nazistiska och kommunistiska propagandaskrifte, det var en svår balansgång, inte alldeles självklar.

    Svara
    1. Jan Szczepanski

      Hej Henrik

      Du skriver:

      Du tycker alltså att om en person startar ett eget förlag, ger ut en bok där han tillsammans med en vän medvetet förvränger statistik (det är så många fel i den så att det är helt omöjligt att det inte är med flit) och sen gör rasistiska ställningstaganden baserad på den statistiken så borde alla folkbibliotek köpa in den för att det är en viktigt debatt?

      Ja, det tycker jag. Inte bara i Sverige utan i hela Europa ser vi hur missnöjespartier, främlingsfientliga partier, ja t.o.m. rasistiska partier växer och får större inflytande. Invandringsfrågan drivs hårt av ett sådant parti i Sverige. Partiet är det tredje största i Sverige. Partiet anklagas för främlingsfientlighet och rasism. En bok kommer ut som stödjer det partiets syn kommer ut och leder till debatt. Skulle jag köpa in den? Självklart.
      Under dom mer än tjugofem år jag var förvärvsansvarig vid ett större universitetsbibliotek valde jag ut tja, cirka tvåhundra tusen böcker och åtskilliga tusen tidskrifter. Jag bläddrade aldrig i dessa böcker före beslut eller försökte bedöma faktaunderlaget. Jag var bibliotekarie inte forskare och expert.

      Boken är enligt mej ett viktigt tidsdokument och en viktig bok just för att frågan och boken är så debatterade. För att som du kunna vederlägga författarna så borde även låntagarna få ta del av innehållet och bilda sig en uppfattning och själva kunna delta i debatten om invandring, främlingsfientlighet, rasism.

      Jan

      Svara
      1. Henrik Bylund

        Hej Jan

        Jag ska berätta lite hur min vardag ser ut. Jag är bibliotekschef på ett litet bibliotek med lite pengar. För dessa pengar ska vi serva lite mer än 40000 invånare och besökare. Vi har ett antal styrdokument att förhålla oss till, bland annat Medieinköpspolicyn och Biblioteksplanen. Det finns självklart utrymme för tolkningar men jag kan inte välja att strunta i dessa dokument.

        Vi har en mediebudget på 300 000 för böcker på svenska som vänder sig till vuxna, här ska språkkurser, deckare och debattböcker alla få en del av kakan. Det räcker inte på långa vägar till vad vi skulle vilja köpa in. Därför måste vi göra urval. VIlka grunder föreslår du att vi ska göra urvalet på? Då kvalitet och saklighet inte ska vara med i bedömningen enligt dig.

        Min fråga kvarstår också, när blev den här boken ett viktigt inlägg i debatten? Det ges ut mängder av debattböcker i Sverige, fler och fler varje år. När någon uppmärksamas, om det så är i via BTJ, TVs morgonsoffor, inköpsföslag eller vad som helst så tittar vi på den och gör en bedömning. Förstår faktiskt inte hur vi annars skulle jobba.

        Boken må vara ett viktigt tidsdokument och jag tycker absolut att KB och andra institutioner med bevarande uppdrag ska ha boken och spara den.

        Även om jag hade haft obegränsat med resurser hade jag dock valt bort just denna bok. Det finns gränser och för mig går gränsen vid den här boken. Du tycker inte att det finns någon gräns? Jag har också valt bort tex en bok från livets ord om hur en botar muslimer, för att jag inte tycker att våra muslimska besökare ska behöva möta detta på SITT bibliotek. Det har jag inget problem med att stå för.

        Du verkar hålla med författarna om att det pågår en mörkläggning? Var pågår den undrar jag? SVT frågar hur mycket invandring Sverige tåll, DN försvarar rasistiska annonser och riksdagsledamöter vill ha polska avlussningläger. Invandringen diskuteras överallt varje dag. Genom att köpa deras argument om mörkläggning så spelar du rasisterna i händerna, enligt mig.

        För att sammanfatta:
        Fråga 1: På vilka grunder tycker du bibliotek ska göra sina urval?
        Fråga 2: Var går gränsen? Ska allt tillåtas på biblioteket?
        Fråga 3: Var pågår den här mörkläggning?

  4. bis

    Eller säg så här: Vilka bibliotek skulle låta KFML(r) göra en utställning på biblioteket om hur bra det var i gamla Sovjetunionen, trots ihåliga referenser och trixande med statistiken? Fri debatt? Åsiktsfrihet? Tänk efter.
    Mats Myrstener (som även skrev det förra inlägget)

    Svara
    1. Jan Szczepanski

      Hej Henrik,

      Jag har funderat en hel del under den här debatten och undrat varför vi inte är överens. Bibliotekarier borde kunna vara överens om vilka principer man köper in böcker. För dej är facklig saklig helt uppenbart viktigt. Under mina mer än 25 år så var detta ett av många kriterier. Men absolut inte det viktigaste. Ska jag vara ärlig så hade jag aldrig hört talas om det. Kan det ha berott på att mina användare var akademiker, forskare och studenter och inte allmänheten. Uppenbarligen tillämpas olika principer för olika grupper av användare.

      Facklig saklighet tillämpar du väl inte när du köper in en kokbok eller en diktsamling eller en reparationshandbok. Vissa typer av fackböcker utgår jag från är undantagna. Jag antar också att religiös litteratur är undantaget. Debatten kring barnböcker har visat att antirasism är ett viktigt kriterium för många. Jag tänker på Tintin, Lilla Hjärtat och nu senast Barna Hedenhös. Genusperspektiv är det många som också tycker är viktigt. Ja, listan kan bli lång över fina kriterier som bör tillämpas. Facklig saklighet är ett av dessa.
      Jag har i debatten hävdat att mycket av detta leder till censur. Vilket jag står fast vid.

      Du frågade om jag läst boken. Jag frågar hur skulle jag kunna ha gjort det när den inte finns på biblioteket? Så svaret är nej eftersom den inte är facklig saklig.

      Du frågar om vart min gräns går. Jag hade inga gränser, jag erkänner inga gränser. Biblioteket är en spegling av livet, av samhället, av debatterna, av drömmar och förhoppningar. Alla röster hörs även dom som är fackligt sakliga.

      I verkligheten finns det gränser, typ, alldeles för små bokanslag, olika typer av kvalitetskriterier, efterfrågan. Du nämner själv en bok som varken du eller jag tycker är av värde. Även om jag förvärvade enorma mängder böcker under mina år så valde jag bort hundrafalt fler. Jag var angelägen om att bara dom mest intressanta böckerna fanns i samlingen.

      Var pågår den här mörkläggningen? Tyvärr Henrik så är du en del av den. Du talar om facklig saklighet och säger nej till en viktig debattbok. Den är rasistisk men det betyder inte att den är ointressant. Tvärtom. Vi måste kunna läsa för att kunna ta kampen och debatten.

      Johanna efterlyser i det ursprungliga inlägget i den här debatten
      ” mer reflektion kring urval och mer mod att följa de riktlinjer vi faktiskt har.” Jag delar den åsikten. Här tycker jag att Svensk biblioteksförening har en viktig roll att ta fram sådana dokument som kan vara till vägledning för biblioteken. Våra amerikanska kolleger har gjort det så även vi borde kunna göra det. Behovet är stort.

      ”Genom att köpa deras argument om mörkläggning så spelar du rasisterna i händerna, enligt mig”.

      Jag ska chocka dej med en berättelse ur mitt professionella liv. Det fanns jag tror det var på 80-talet en skola som kallades för historierevisionisterna och som hävdade att förintelsen aldrig ägt rum. Jag var den ende som köpte in dessa skrifter. Du hade nog inte gjort det med hänvisning till ”facklig saklighet”. Jag gjorde det för att mina användare skulle kunna läsa och bemöta deras argument. Jag anser fortfarande att jag gjorde rätt som bibliotekarie.
      Jag kanske bör tillägga att båda mina föräldrar satt i koncentrationsläger under kriget, för att undvika att kallas rasist.

      Jag tycker att Johanna startat en viktig debatt kring urval och riktlinjer. Din och min debatt visar på hur avgrundsdjupt åsikterna kan skiljas åt.

      Med största respekt

      Jan

      Svara
  5. Henrik Bylund

    Här finns en liten genomgång av författarnas tidigare ”förtjänster” http://www.politism.se/story/dns-annonsering-flyttar-gransen-i-fel-riktning/#post-7873

    Svara
  6. Annsofi Lindberg

    Bra inlägg Johanna. Diskussionen kring DNs annons om professor Arnstbergs och Gunnar Sandelins bok ställer intressanta frågor kring hur en mediepolicy kan utformas och användas. Just nu håller jag på och arbetar med en gemensam mediepolicy som kommer att gälla för hela Röda Korsets Högskola. Ett förtroende som jag fått från högskolans ledning i egenskap av bibliotekarie. Centralt i vår policy är att högskolan bör sträva efter att vara en demokratisk och neutral arena i samverkan med Röda Korsets sju grundprinciper http://www.redcross.se/om-oss/sa-har-arbetar-vi/grundprinciper/ . Överst på listan nämns principen humanitet som främst värnar om respekten för människovärdet, för förståelse, vänskap och samarbete. Principerna skall tydligt avspeglas i bibliotekets bestånd. Eftersom Röda Korsets Högskolebibliotek är öppet för allmänheten ser jag inget problem i att en liknande policy även kan appliceras på exempelvis ett folkbibliotek. Jag vill också nämna att jag i början av 80-talet hade Arnstberg som lärare i etnologi. Redan på den tiden chockade han ett flertal studenter med sina teorier om hur zigenarnas – som de kallades på den tiden- tjuvaktighet var ett viktigt inslag iför deras etniska identitet.

    Svara
  7. bis

    Hej igen!

    Mediepolicyer ska stödja personalen i frågor som de hanterar kring medier och urval och det här är en sådan fråga, därför tycker jag att den ska finnas med. Många folkbibliotek (som var de jag främst syftade på även om det var oklart i mitt inlägg) har också redan idag skrivningar om likabehandling, jämlikhet etc i sina riktlinjer. Jag vill se en konsekvens i hur man förhåller sig i praktiken till dessa. Det får inte bara vara fina ord på papper. Vill biblioteken göra inköp på andra grunder, då är det det som ska stå i riktlinjerna. Bryr man sig inte om kvalitet, då ska man vara tydliga med det.

    Jag vet inget bibliotek som har obegränsade ekonomiska resurser, som Henrik Bylund också påpekar här tidigare. (Och även om så var fallet skulle biblioteken nog göra urval, av andra skäl.) Biblioteken blir inte mer objektiva för att man inte har den här typen av riktlinjer. Att t ex enbart ha efterfrågan som grund för det man tillhandahåller gör inte biblioteken neutrala. Det biblioteken lägger resurser på eller ger utrymme för är så klart en typ av stöd till det som resurserna går till. Båda förhållningssätten är lika mycket ställningstaganden i frågor som exempelvis jämlikhet. Skillnaden är att i det ena fallet görs verksamheten tydlig och biblioteken blir mer genomskinliga, i det andra inte.

    Johanna Dalmalm

    Svara
  8. Jan Szczepanski

    Hej Johanna,

    Här några synpunkter på den andra delen av ditt ursprungliga inlägg. Du skriver:

    Är det så man resonerar ute på biblioteken också? I enlighet med en liberal tradition ska alla röster få höras? Det man då också måste fråga sig är vilka röster som blir nedtystade, vilka som inte hörs. Vems frihet är det vi främjar? Jag önskar mig mer reflektion kring urval och mer mod att följa de riktlinjer vi faktiskt har.

    Inga röster i samhällsdebatten ska tystas. Det borde vara självklart för varje bibliotekarie. Biblioteket ska stå för mångfald och debatt. Vi ska inte ta ställning för någon. Att inskränka förvärvet för att främja någon grupps frihet är en farlig princip. Det är inte mod, det är dumhet. Världen är tyvärr inte PK och det bör inte heller vårt förvärv vara. Men en grundläggande princip måste vi alltid hålla fast vid och det är att låta alla komma till tals oberoende av det som är politiskt korrekt. Det är mod.

    Jan

    Svara
  9. Lars

    Henrik Bylund:
    En sak som en inköpare på ett bibliotek kanske borde ha i åtanke är den lilla detaljen popularitet. Tex till de 6 böcker som finns på malmö stadsbibliotek finns det för närvarande 36 reservationer.

    Dn konstaterade ju förövrigt själv att alla påståenden i annonsen stämde.
    Det är en sak att som du säger fakta ”förvrängs”. Att tex BRÅ har slutat att redovisa brottsstatistik baserat på etnicitet, är ett faktum. Att detta är en del av en mörkläggning, är ju det som denna DEBATTBOK PÅSTÅR! Problemet ligger ju här inte i faktafel – som du för övrigt inte har producerat ett enda konkret exempel på – utan att fakta används för att presentera en bild som du inte håller med om.

    Fakta: du som inköpsansvarig på ditt bibliotek har undlåtit att köpa en bok som ett stort antal människor är intresserad av att läsa – antagligen fler än många andra böcker ni har köpt in.

    Min tolkning detta faktum: detta är ditt bidrag till en mörkläggning av det ämne som boken behandlar.

    Kan du nu se skillnaden mellan fakta och åsikter?

    Svara
  10. 1500 inlägg om bibliotek och vänsterpolitik! | BiS

    […] Rasistiska böcker på bibliotek […]

    Svara

Lämna ett svar till 1500 inlägg om bibliotek och vänsterpolitik! | BiS Avbryt svar

Bibliotek i Samhälle