För en tid sedan var jag på resa och hade behov av internet och gick då till närmaste folkbibliotek, huvudbibliotek i en mindre kommun. På min fråga om jag kunde få låna en dator fast jag bara var på genomresa fick jag genast en positivt svar och kunde bara gå in i data rummet och välja vilken dator som helst. Inga följdfrågor, idel vänlighet.

Nästa dag i grannkommunen hade jag samma behov och ställde samma fråga på huvudbiblioteket där. Svar: Har du legitimation? Så antecknades mitt personnummer och jag fick ange hur länge jag behövde datorn och blev sedan hänvisad till dator nr 3.

Om jag inte hade haft leg, om jag varit papperslös, om jag inte varit äldre svensk tant….? Här är risk att det råder en diskriminerande struktur som man lätt blundar för.

Så länge jag jobbade i Göteborg vägrade jag att tillämpa detta med att kräva leg för datoranvändning om man inte hade lånekort. IT-avdelningen påstod att att det fanns ett beslut om att man inte fick vara anonym vid användning av kommunens publika datorer, men de lyckade aldrig presentera det skriftliga bevis för detta som jag krävde för att tillämpa denna regel. Så fort jag slutat blev man mer lydig.

Tycker fortfarande att det är självklart att man inte ska behöva legitimera sig för att använda bibliotekets datorer på plats. Det är att jämföra med att läsa tidningar eller sitta och studera till exempel.

Det handlar om fri och jämlik tillgång till information och yttrandefrihet!

Och självklart bör bibliotekssekretessen utvidgas och omfatta även datoranvändning. Det vill säga inte bara vad man lånar som privatperson utan även vad man tittar efter på datorn bör vara sekretessbelagt. Ska det behövas någon slags Rushdie-affär för att få till det såsom när det gällde lånesekretessen?

Har tjatat många gånger i denna fråga, men hoppas på droppen, både den som urholkar stenen och den som får bägaren att rinna över!

Vad säger Digidel, SB , KB och Kulturrådet?

Ingrid Atlestam