Det privata är offentligt – skärp bibliotekssekretessen!

Ur BBL nr 8/12 s 53 ( hur vore det om man ”offentligjorde” detta på ett mer lättbegripligt och pedagogiskt sätt?)
”Svensk Biblioteksförenings utvecklingsråd
för verksamhetsfrågor (URV)
offentliggör nu ytterligare två frågor
som rådet diskuterat och beslutat
under året.
Den första frågeställningen
har tillkommit på initiativ av
URV och behandlar utlämning av
låntagares namn och surfhistorik.
URV citerar offentlighets- och
sekretesslagen (40 kap. 3 §) och
dess förarbeten (proposition och
utskottsbetänkande), ett avgörande
av Justitieombudsmannen och ett
mål i Kammarrätten i Göteborg.
Svarets underförstådda slutsats är att
utlämnande om enskilds surfhistorik
på bibliotekets dator inte omfattas av
sekretess eftersom surfhistoriken inte
kan anses utgöra ett register i lagens
mening samt att medan utlämnande
av namn och personnummer över
låntagare och deras skulder omfattas
av sekretess.
Den andra frågeställningen
har inkommit till URV från ett
folkbibliotek och berör sekretess för
underåriga låntagares uppgifter i
förhållande till deras vårdnadshavare.
URV citerar offentlighets- och
sekretesslagen (12 kap. 1–3 §§ och 40
kap. 3 §) och föräldrabalken (6 kap. 11
§). Sekretess gäller generellt inte för
uppgifter om en underårigs lån, till
exempel förseningar, i förhållande till
dess vårdnadshavare. Huvudregeln
är alltså att biblioteket ska lämna
ut uppgifterna till föräldern om hen
har begärt dessa. URV konstaterar
samtidigt att större försiktighet ska
iakttas ju äldre barnet är och att
ett äldre barn bör informeras om
att föräldern har tillgång till dessa
uppgifter. Biblioteket bör dessutom
vara försiktigt med att lämna ut
uppgifterna via e-post eller telefon.
Martin Engman”

Den första frågeställning är värd all uppmärksamhet, så här står det i BiS program:

”…BIS VILL DÄRFÖR ARBETA FÖR:

…..

  • att sekretesslagen revideras så att samma sekretessregler gäller för användning av bibliotekets datorer som för medielån”

 

Många, ja kanske de flesta, bibliotek kräver att man ska legitimera sig antingen genom lånekort eller fotoleg för att få använda bibliotekets datorer. Hur medvetna är besökarna om att sedan ”vem som helst” kan be att få se vad de gjort vid datorn? Det krävs ju ingen registrering för att få använda biblioteket på plats i andra syften, så varför just när det gäller datorerna? Alla papperslösa, gömda m fl ska de inte ha samma tillgång till bibliotekets alla resurser?

När nu SB konstaterat att sekretess inte gäller är det väl dags att SB driver frågan om ändring av sekretsslagen! Det borde vara en självklar del an en nationell bibliotekspolitik!

Ingrid Atlestam

Dela detta

Läs vidare

4 svar till ”Det privata är offentligt – skärp bibliotekssekretessen!”

  1. Martin Engman

    Hej Ingrid!

    Utvecklingsrådets för verksamhetsfrågor (URV) svar som beskrivs på medlemssidorna i Biblioteksbladet (BBL 08:2012) är en förkortad version. Ett mer utförligt svar från URV har publicerats på Svensk Biblioteksförenings webbplats:
    http://www.biblioteksforeningen.org/om/rad-och-grupper/utvecklingsrad/svar-fran-urv/

    Vänligen
    Martin Engman, jurist, Svensk Biblioteksförening

    Svara
  2. Ingrid Atlestam

    Tack, det var ju mer klargörande och en del andra intressanta frågor också. Kommer SB att göra något för att få till stånd en ändring av sekretesslagen så att inte någon (annan än bibliotekspersonalen) kan begära ut vem som använt viss dator och vad personen tittat på?

    Svara
  3. Niclas LIndberg

    Svensk Biblioteksförening arbetar och kommer att arbeta för att t ex IFLA:s Internetmanifest (http://www.ifla.org/publications/the-ifla-internet-manifesto) förverkligas. Av manifestet framgår att:

    ”Libraries and information services should respect the privacy of their users and recognize that the resources they use should remain confidential.”

    Av de riktlinjer IFLA arbetat fram med stöd av Unesco och Sida förtydligas detta ytterligare:

    Librarians should keep no more record of Internet use than is required by law, retain such records no longer than is required, and protect the integrity of records of use at all times.

    Biblioteken har ett ansvar att se till att man inte sparar onödiga uppgifter om t ex internetanvändning och vidtar de åtgärder man kan får att surfhistorik inte kan kopplas till enskild. Om uppgifterna inte finns sparade kan de heller inte lämnas ut. Någon sekretess behöver inte tillämpas för uppgifter som inte är sparade.

    IFLA har också tagit fram en ”Code of ethics” för biblioteksanställda där man också ger professionen ett särskilt ansvar:

    ”Librarians and other information workers respect personal privacy, and the protection of personal data, necessarily shared between individuals and institutions. The relationship between the library and the user is one of confidentiality and librarians and other information workers will take appropriate measures to ensure that user data is not shared beyond the original transaction.”

    Så ja, Svensk Biblioteksförening ska göra vad man kan. Men minst lika viktigt är att bibliotek och biblioteksanställda vidtar de åtgärder man själv kan för att förhindra att information om användarna sparas, lagras och registreras och riskerar att behöva lämnas ut.

    Svara
  4. Ingrid Atlestam

    Så bra! Instämmer i att det behövs en större medvetenhet om detta bland biblioteken och dess personal, nu accepterar man lydigt att registrera vem som använder bibliotekets datorer då kommunens IT-avd kräver så och lämnar ut uppgifter om så krävs och man är nog inte alltid tillräckligt insatt och vet vad som sparas var. Tror fortfarande att en skärpt sekretesslag skulle ge biblioteken en starkare ställning när de hävdar den enskildes rätt till integritet när det gäller surfandet. Detta att se till att inget sparas och diverse förhalningstekniker det var ju vad vi sysslade med innan ”lånesekretessen” infördes.

    Svara

Lämna ett svar till Martin Engman Avbryt svar

Bibliotek i Samhälle