Om detta läser jag i dagens DN. Här står om hur läsplattan håller på att ta över skolorna på flera ställen i USA: New York, Chicago, Kalifornien, Virginia.
Anledningen är förstås: att förse en elev med en läsplatta är betydligt billigare än att kopiera upp mängder med papper och återanvända slitna läroböcker. Ämnen som helt undervisas med hjälp av läsplattor är enligt artikeln engelska, matematik, biologi, men även historia.
Oroligt tänker jag på vad besparingskåta skolpolitiker överallt i världen nu börjar tänka. Och ännu mer orolig när man läser en äldre artikel i DN där en IT-professor redan 2009 varnade för den här utvecklingen. Både läsplattorna och det de förses med styrs av amerikanska företag. Dessutom är läsplattan inte interaktiv.
En annan forskare i artikeln dissar läsplattan för en helt ny teknik, den ”smarta telefonen”, som han tror kan revolutionera undervisningen ännu mer.
Vad det här innebär för bokläsandet och biblioteken kan man ju bara mardrömma om. För skolbiblioteken kan det ju innebära dödsstöten för verksamheten, som vi känner den idag. Sen drabbas förmodligen utgivningen av facklitteratur. För första gången, så vitt jag vet, trycker de svenska socialdemokraterna inte sina kongressprotokoll på papper, utan bara på en CD-Rom.
Eller behöver jag inte vara rädd? Jag funderar på om Bikupan av Camilo José Cela är en lika stor upplevelse på en läsplatta? Jag vet inte. Om styrkan finns i själva texten, så kanske inte förpackningen har någon betydelse?
Mats Myrstener