Vilka inköpskriterier bör biblioteken ha när det kommer till TV-spel? Det är en fråga som ofta ger vaga riktlinjer där man bedömer inköp från fall till fall. Mats Nordström från Malmö Stadsbibliotek gav till exempel följande svar i en intervju i Svenska Dagbladet 2006: ”– Vi har haft en diskussion från titel till titel. Bibliotekets policy är att inte ha något med överdrivet våld eller sexism, men det finns ingen klar definition”.

Samma inställning tycks råda i Göteborg. Jag tycker att definitionen på samma gång är för vid och alldeles för snäv. Låt mig förklara närmare.
Våld är i min mening inte det centrala problemet – våld kan fylla en funktion i en berättelse om det tillför något till handlingen. Självklart ska man inte köpa in spel såsom Manhunter 2 där spelet enbart går ut på att mörda på olika sätt. Men tyvärr verkar mediaansvariga i Göteborg dra öronen åt sig så fort det står en 18+ gräns på ett spel. Resultatet blir att målgruppen unga vuxna helt missas och att utmärkta spel, såsom skräckspelet Dead space, inte ingår i beståndet bara för att de innehåller våldsamma inslag.

Våld (läs: meningslöst våld) bör vara en variabel att ta i beaktande men betydligt viktigare är vilka politiska strömningar som framträder i ett spel. Ärkesexistiska spel som Rumble Roses, spel där USA-flaggviftandet tar sig osmakliga proportioner eller spel med rasistiska undertoner såsom Resident Evil 5 där man som vit hjälte huvudsakligen fightas mot sjuka, svarta afrikaner bör undvikas.

Kristian Schultz