Hörde i bästa radiokanalen, P1, en diskussion om den nya tandvårdsreformen, där en kd-politiker lovade att det i höst ska finnas en lista på nätet med alla tandläkare och vilka priser de tar för olika åtgärder, detta i den heliga valfrihetens namn. På frågan hur den som inte har tillgång till Internet ska kunna skaffa sig info nog att kunna välja, hänvisade hon till biblioteken. Hon lovade att där finns såväl datorer, som hjälp att hitta rätt.
Bra så, självklart, men hur vanligt förekommande tror denna politiker att bibliotek är? I den bästa av alla världar fixar givetvis biblioteken detta liksom de flesta andra frågor, men det förutsätter en geografisk närhet som färre och färre numera har till bibliotek.
Medvetenheten tycks blir allt större bland politiker och andra makthavare om bibliotekens fantastiska möjligheter och mångfaldiga funktion, men det förutsätter att biblioteken finns överallt i verkligheten, inte bara i visioner och utopier. Eller är det kanske bara ett enkelt sätt att komma undan när man lägger ner medborgarkontor, konsumetkontor, banker, arbetsförmedlingar etc att hänvisa till nätet och biblioteken?
Gränsen för bibliotekets alla nya uppdrag och funktioner går kanske vid att ersätta nedlagda systembolag och bensinmackar?
Ingrid Atlestam