Recension: MIK i praktiken! Biblioteken visar vägen

Hur kan biblioteken främja det demokratiska samtalet och samtidigt stärka MIK-arbetet? Hur kan vi använda bibliotekspersonalens kompetens för att möta besökarnas behov? Vilken är biblioteken roll i MIK-arbetet – och hur ser det ut i praktiken?

Detta är frågor som redan har diskuterats vitt och brett i olika former, men kanske inte just i denna form. Marika Alneng och Jonna Steinrud tar med MIK i praktiken! ett brett grepp om MIK-frågorna för att definiera vad MIK-arbete på biblioteken kan innebära, och sammanställa en handfast ingång till att arbeta praktiskt med frågorna i verksamheten.

En utgångspunkt för detta syfte är synen på biblioteken som utrymme för informationskunnighet. Där måste MIK-begreppets båda delar – mediekunnighet och informationskunnighet – kopplas samman med biblioteksstudiernas informationsvetenskap, och i praktiken samsas med de läsfrämjande uppdragen. Detta knyts av författarna ihop med bibliotekens uppdrag att ”verka för det demokratiska samhällets utveckling” och medborgarnas delaktighet, men också med andra, mera flytande tendenser: medskapande, AI-teknologi i arbete och vardag, digitalisering, medborgares kontakt med myndigheter – för att nämna några exempel. Utifrån dessa ingredienser bygger Alneng och Steinrud så inte bara upp en stomme åt sin bok, utan också beskrivningar av, samt argument för, MIK på folkbiblioteken.

Det är stora frågeställningar att närma sig i en så pass kompakt text som MIK i praktiken! trots allt utgör. Boken släpptes i september 2024 på BTJ Förlag och har av undertecknad försetts med både en och annan markering under läsningens gång. Det är trots allt inte helt enkelt att veta hur praktiskt MIK-arbete på folkbiblioteket faktiskt ska gå till, eller vilka metoder som är mest effektiva – och roliga – att jobba med.

Bokens upplägg förenklar navigeringen genom dessa funderingar, med en genomgående ämnesindelad kapitelstruktur där varje kapitel avslutas med exempel från praktiska erfarenheter. Vi får inspirerande exempel på bland annat MIK-relaterat funkisarbete i Umeå, kombinerade teknik- och slöjdträffar i Region Jämtland Härjedalen, eller regionöverskridande studiecirklar för verksamhetsutveckling. Exemplen är hämtade från svenska bibliotek, men för de ämnen som inte har konkreta biblioteksnära exempel att tillgå, såsom kapitlet om öppen vetenskap och medborgarforskning, bifogas några verksamhetsrelaterade exempel även från andra länder.

Både kapitlen och exemplen håller saken kort, utan alltför långa teoretiska utbroderingar. De praktiska exemplen fyller sitt syfte, som exemplifiering av frågor som annars mest förekommer i plandokument och ambitioner. Men de ger heller ingen djuplodande insikt i hinder, problem eller eventuella lösningar som verksamheterna ställs inför. Det kan ibland vara lite svårt att få grepp om vad de specifika exemplen rent konkret går ut på eller hur de fungerar. Den kompakta formen är således också bokens problem: just när man gärna hade velat veta mer tar såväl text som fördjupning slut.

Obesvarade funderingrar kan ofta vara en svaghet, men det finns också vissa styrkor, inte minst för en bok som av allt att döma är framtagen för gemensamma diskussioner, och för att mana till egna projekt och experiment. De aspekter av boken som jag uppfattar som otydliga eller undflyende kan likagärna tolkas som ett uttryck för en av de aspekter som författarna själva återkommer till: teknikens ständiga förändringar och samhälles samt invånares vilja att anpassa sig efter utvecklingen. Några av dessa saker lyftes också på Digitekets digitala bokpresentation med de båda författarna 18 oktober, då snarlika frågor lyftes under efterföljande samtal: Ska vi som biblioteksanställda hålla oss ajour med allting som händer i teknikfältet? Också inom snabbrörliga fält som spelkultur och AI?

Svaren på detta kan också skönjas i boken. Biblioteksprofessionella är, menar Alneng och Steinrud, informationsexperter på samma sätt som de är litteraturspecialister. Det innebär ingalunda att varje bibliotekarie måste vara expert på varje litterär genre, eller för den delen att vi måste vara kapabla att omedelbart svara på alla frågor som har med informationsvärdering eller IT-problem att göra. Snarare handlar det om att ha den kunskap som krävs för att kunna förmedla stöd när det efterfrågas, att själv kunna identifiera luckor i ens kompetenser, och att tillsammans med andra söka svar på frågor som uppstår. Bibliotekets MIK-arbete ska trots allt inte förstås som en sorts IT-support, utan mer som ansatser till lärande – också detta med deltagande i fokus.

Bibliotekens omsorgsarbete

MIK i praktiken! är till stor grad en introducerande bok, som bör behandlas som inspiration och inkörsport till MIK-frågorna snarare än som vägledning genom alla dess problem och avkrokar. Och som sådan förväntar jag mig att ha stor nytta av den, inte minst i kompetensutvecklingssyften. Men den bär också på några andra, möjligen mindre praktiska frågeställningar som biblioteken dagligen ställs inför. Inte minst begreppet digitalt omsorgsarbete, som de lånar från Anne Kaun, kan med stor behållning tas vidare för framtida diskussioner.

Digitalt omsorgsarbete jämförs med andra typer av osynligt arbete och beskrivs som en sorts dämpande verksamhet i digitaliseringen av samhället. Det handlar alltså om de möten som uppstår och det osynliga arbete som utförs när människor som kanske har hamnat utanför i digitaliseringen söker hjälp hos biblioteket för att hantera vardagliga problem, kontakt med banker eller blanketter till myndigheter. Som författarna själva anmärker, ser vi vardagligen biblioteken ”kompensera för en digitalisering som inte sätter användaren först”.

Frågor kring biblioteken som digitala första- eller sista hjälpen, som plats för IT-service eller kopiatorärenden, har diskuterats många gånger tidigare. Ämnet förtjänar dock att fortsätta lyftas så länge som digitaliseringens grundläggande problem inte löses på riktigt. Här döljs nämligen en bredare kritik som handlar om mer än bara MIK och individuella insatser. Kanske kan detta begrepp hjälpa en och annan att sätta ord på upplevelserna från biblioteksarbetets vardag – och kanske också att våga ställa krav på mer stöd och större insatser för bibliotekets formella och informella uppgifter.

[+] Ger bra underlag för diskussioner. Lyfter kritiska perspektiv som berör biblioteksprofessionella, även praktiskt. Bör ge de flesta läsare bra uppslag för vidare läsning. Praktiskt för studiesyften
[-]  Vissa brister i paketeringen som BTJ:s utgivning ofta dras med. Bland annat inkluderas inte diagram och modeller som refereras i texten, trots att det är relevant för innehållet.