MTM:s nya riktlinjer:
(o)tillgänglighetsgörandet av kurslitteratur

”Alla ska ha möjlighet att läsa på sina villkor. MTM är Sveriges kunskapscentrum för tillgängliga medier. Vi arbetar för att alla ska ha tillgång till litteratur, nyheter och samhällsinformation utifrån vars och ens förutsättningar, oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning.” 

Så står det att läsa på MTM:s (Myndigheten för tillgängliga medier) webbplats. Det är ingen undanskymd text, det är den text som möter användaren när man går in på sidan. Men orden ekar tomma efter MTM:s omläggning av kurslitteraturutbudet, som sjösatts under september månad. I denna omläggning styckas Legimus upp i två delar, en universitets- och högskoledel och en folkbiblioteksdel. Folkhögskolorna lämnas att simma i tomrummet däremellan. 

Orsaken är en diffus anpassning till bokmarknaden, men de långtgående effekterna av beslutet är inte överskådliga. Vad förändringen i korthet innebär är studenter vid universitet och högskolor har full tillgång till allt Legimus material. Användare registrerade vid folkbibliotek har inte längre åtkomst till det som anges som kurslitteratur på lärosätena. 

Det man gör här är att kringskära människors möjlighet till förkovran och begränsa folkbibliotekens möjligheter att hjälpa den grupp låntagare som behöver kurslitteratur inläst. Litteratur avsedd för högskolestudenter är inte längre något som alla kan ta del av, du behöver vara en aktiv del av ett lärosäte för att läsa den typen av litteratur. Inte bara höjer det tröskeln för en redan utsatt grupp låntagare att tillskansa sig den litteratur de vill läsa eller behöver, det går direkt mot MTM:s egen devis ”alla ska ha möjlighet att läsa på sina villkor”. 

”Att nu höja tröskeln för att tillhandahålla den nödvändiga kurslitteraturen för den här gruppen blir en direkt odemokratisk åtgärd.”

I den kommun jag arbetar i är den socioekonomiska utvecklingen svag och utbildningsnivån är förhållandevis låg. Våra studenter är nästan uteslutande distansstudenter. De elever som skulle vara berättigade till Legimus och har ansökt och kommit in till högre utbildningar har redan i och med sin ansökan tagit ett stort steg. Att nu höja tröskeln för att tillhandahålla den nödvändiga kurslitteraturen för den här gruppen blir en direkt odemokratisk åtgärd. Vid ett digitalt Dialogforum med MTM 9/9 sa man från MTM:s sida att ”de flesta lärosäten ” erbjuder digital hjälp för att komma igång med Legimus. Det höjer – återigen – tröskeln för de som behöver tjänsten. Det räcker inte längre med att komma in till folkbiblioteket och skaffa ett konto, vi ska i stället vidarebefordra låntagaren till en annan instans. Någon kommer att falla ifrån sina studier för att man tvingas ta ännu en kontakt. 

Som bibliotek har vi även ett ansvar och ett uppdrag att bättra på bildningen i kommunen; det uppdraget försvåras nu av den myndighet som ska verka för att alla ska kunna tillgodogöra sig litteratur på sitt sätt. Folkbiblioteken kan önska att litteratur görs tillgänglig för alla, men då avgörs allmänintresset av MTM. Den typen av ”gatekeeper”-mentalitet hade jag hoppats att vi var förbi inom biblioteks-Sverige. 

Att det finns krav på särskilt utformade kommersiella e-böcker på lärosätena anser jag inte räcker, det handlar om det rent odemokratiska i att förvägra en viss grupp låntagare en viss typ av litteratur. Jämför det med om jag skulle vägra ett utlån av en fysisk bok till en låntagare med motiveringen att personen inte är en student vid ett lärosäte.

Vissa förlag ger även ut klassiker inom t.ex. psykologi eller filosofi; kommer de också att spärras från lån för allmänheten? Var drar man gränserna för vad som är högskoleinriktat och vad som tilltalar allmänheten, och vem avgör var gränser går? Det system som nu är under uppbyggnad verkar inte bara krångligt och exkluderande, utan också direkt ovälkommet av både lärosäten och folkbibliotek, med ökad administration som följd. MTM bör tänka om i sitt arbete. Om man är orolig för att personer utan läsnedsättning får tillgång till material i Legimus, låt biblioteken kräva viss dokumentation inför registrering av låntagare. MTM skulle i det fallet avgöra vilken dokumentation som är giltig och rimlig. Eller så verkar man för att Legimus ska vara öppet för alla som anser sig ha behov av det, snarare än att begränsa tillgången till det.