Vi står upp för komplexitet och eftertanke när det passar oss

“Ja, men det här är en dejtingapp”, skulle kanske någon sorts människa i vit rock svara mig? 

Det är inte första gången jag blandar ihop apparna.

Det är egentligen inte första gången som jag upplever mig som en bakåtsträvare heller. Ja, nu jobbar jag mycket med ungdomar och då är det fritt fram att vräka ur sig meningar som ”Vi måste bekämpa plattformar som bygger på korta klipp för snabb konsumtion och samtidens dragning mot ytlighet.”

Då blir det ju en demokratifråga, vars uppkomst är någon annans (barnens) fel.

Min egen, djupt personliga åsikt, är att biblioteken behöver återuppfinna demokratiuppdraget i en tid med informationsöverskott, i motsats till när uppdraget formulerades

Min personliga kris bottnar snarare i vuxenvärldens oförmåga att omfamna både naturens och samhällets komplexitet. Det verkar vi inte ha tid med? Min frustration kring tid resulterade till och med i en liten novell. Min egen, djupt personliga åsikt, är att biblioteken behöver återuppfinna demokratiuppdraget i en tid med informationsöverskott, i motsats till när uppdraget formulerades (i en tid av informationsunderskott), och aktivt jobba med nätverk och samarbeten kring demokratifrågor (i motsats till att passivt erbjuda ett rum med ännu fler röster). 

Demokratifrågor blir också informationsfrågor, där komplexa och mångbottnade frågor som försvarsfrågan som inte borde reduceras till en enkel lösning, men som ofta behandlas ytligt i media och politik.

I skrivandets stund påstår Trump att han inte uteslutit en militär insats om Grönland vilket i alla fall torde kännas lite obekvämt för oss som gått med i Nato? 

Tur att vi pratade igenom det där rejält innan vi gick med i något som senare skulle kunna få lite besvärande konsekvenser. 

Bibliotekets roll?

Bibliotekets roll i totalförsvaret är temat för detta nummer av bis. Saker som vi borde diskutera är hur bibliotekens demokratiska uppdrag kan påverkas av ett ökat fokus på säkerhet och krisberedskap.

Kan det uppstå situationer där biblioteken i ett kommande informationskrig kommer i konflikt med sitt neutralitetsideal, och hur trovärdiga kommer biblioteken att bli om vi redan i förväg är kopplade till försvaret? 

Jag tycker att vi egentligen inte har rett upp frågan om att syftet att motarbeta viss desinformation (vi kan skoja till det och ta feng shui som exempel) kan tolkas som en form av censur. Detta står i konflikt med bibliotekens roll som en arena för fri tillgång till information och idéer.

En liknande fråga som engagerat är frågan om angiverilagen. Enkelt uttryckt så menar vissa, att det finns situationer där det kan gå emot demokratiska värderingar och bibliotekens ideal att följa påbud från stat eller lokala myndigheter. 

Jag säger egentligen inte nödvändigtvis att biblioteken inte ska vara en del av försvaret, jag säger bara att jag saknat en djupare dialog och reflektion. Det är ju inte tidningsprenumerationer vi pratar om, utan saker som kan få konsekvenser 100 år i framtiden. 

Personligen är jag egentligen mest bekymrad om tiden. Om vi inte har tid med något nu, hur ska vi då få tid till något annat framöver? Är det litteraturen som får stryka på foten (igen)?