E-boken mellan himmel och helvete

Är Norge sedan ett år tillbaka det första landet att införa e-bokskommunism? Kanske, eller – nja. Men nära nog! I januari förra året kom nyheten att norska Nasjonalbiblioteket laddar upp 400 000 tidigare publicerade titlar som e-böcker på sin tjänst Nettebiblioteket. För det mesta är titlarna tillgängliga endast för norska IP-adresser, varför jag såklart blev tvungen att logga in via en norsk VPN-tunnel och kolla utbudet. Resultatet är absolut imponerande, inte minst för att tjänsten gör det möjligt att söka på text inuti verken. En enorm tillgång, helt enkelt.

Varför har vi då inte något liknande i Sverige? Svaret på den frågan är tråkigt nog: det är komplicerat. E-litteratur har i tjugo år varit ett omdiskuterat problem på våra svenska bibliotek och vi har än så länge inte lyckats skapa en bra modell för hur dessa ska tillgängliggöras.

Biblioteken omgärdas av mängder av ramverk, och – förvånande nog – inte minst av förhandlingar och konflikter, som alla påverkar verksamheterna på olika sätt. Stora delar av verksamheten på biblioteken kan nog beskrivas som okontroversiella: folkbiblioteken ska, med offentlig finansiering, tillhandahålla avgiftsfria lån av litteratur av mångsidig och kvalitativ karaktär. Så långt är det nog ingen som motsätter sig principerna. Inte ens den mest fanatiska Timbro-liberalen skulle väl kunna argumentera för att biblioteken gör samhället en otjänst. Om det finns några invändningar mot bibliotekens principer är de snarare ekonomiska, såsom att biblioteken agerar marknadsstörande för förlagsbranschen, argument som framförts inte minst i diskussioner om e-böcker. Denna fråga har på senare år blivit en lågintensiv konflikt, just för att e-böcker tekniskt skiljer sig från de fysiska böckerna.

Fysiska böcker köps som bekant in per exemplar och betalning görs bara en gång, sedan kan exemplaret lånas och läsas av många. Förlagen tjänar inga stora pengar på bibliotekens utlån av fysiska medier. Men etableringen av digitala format har inneburit förändrade förutsättningar för bokbranschen i stort. Det digitala formatet frigör nämligen boken från sin bundenhet till den fysiska formen. Detta möjliggör en i teorin oändlig replikering av litterära verk, en typ av överflöd utan dess like. Men e-böckernas icke-fysiska form möjliggör också nya typer av inhägnad: plattformar, appar och filformat kan förvisso utformas för fri spridning, men kan även – i kombination med till exempel upphovsrättslagar – möjliggöra inlåsning av medier och information.

Kort sagt: förlag och leverantörer har en helt annorlunda förhandlingsposition när det kommer till e-litteraturen. Det har lett till modeller, vilka ännu är vida spridda inom branschen, där biblioteken idag betalar för varje utlån snarare än för varje enskilt exemplar. Och prissättningen varierar: från 20 kronor för billiga titlar till runt hundringen för de nyutgivna. I Stockholm stod e-böckerna för tio procent av utlånen 2021, samtidigt som de upptog halva mediebudgeten. Det är en välkänd situation i biblioteksbranschen, inte minst för att prissättningen tvingar biblioteken att frångå sina principer om att själva utforma och utveckla sina samlingar. I slutändan är det prissättningens osynliga hand som avgör urvalet – inte bibliotekets strävan efter ett mångsidigt och kvalitativt utbud.

En delförklaring till problemen är att det är svårt för biblioteken att direkt påverka de villkor som styr utbudet. Ramavtalen för e-litteraturen förhandlas nationellt genom Adda AB, ett företag inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Det innebär att förutsättningarna för biblioteken grundläggs långt ifrån verksamheterna, ett avstånd som försvårar inflytande i beslutsprocesserna. SKR och dess bolag är trots allt inte offentliga verksamheter; SKR är som bekant en arbetsgivarorganisation, inte ett politiskt styrt organ.

Men är alltså frågan om e-medierna helt död? Kanske inte. Faktum är att vi redan idag har några exempel för framtida ambitioner. Ett sådant exempel är MTM:s omdiskuterade tjänst, Legimus. Syftet är att tillgängliggöra litteratur för personer med funktionsnedsättningar genom bland annat talböcker. Tjänsten opererar enligt ett undantag i upphovsrättslagen som gör det möjligt för MTM att i princip producera egna piratkopior på utgiven litteratur och ladda upp i Legimus. Ytterligare ett projekt i liknande riktning är Litteraturbanken, en databas med fritt tillgänglig litteratur som drivs av en ideell förening bestående av olika framstående kulturaktörer. Liksom Nettebiblioteket är böckerna fritt tillgängliga genom fria licenser och avtal med upphovsrättsinnehavare, om än i mycket mindre skala än den norska databasen.

Det finns alltså hopp, även om det också finns många hinder på vägen. Det finns exempel att lära och inspireras av – det vi än så länge saknar är politisk vilja.

För övrigt anser jag att svensk e-mediepolitik bör förgöras.