BiS 2018-2023 

Den amerikanske bibliotekarien och professorn vid Illinois Universitet har sedan mer än tio år intresserat sig för och dokumenterat progressiva rörelser inom biblioteksvärlden i olika länder. Han har både beskrivit rörelsernas historia och följt deras utveckling. I juni besökte han Sverige för en uppdatering.

Text: Al Kagan
Översättning: Johan Björk

I förordet till min bok från 2015, Progressive Library Organisations: A Worldwide History¹, skrev jag att jag hoppades att kunna uppdatera boken regelbundet med några års mellanrum. Den första uppdateringen, gällande 2013-2017, publicerades i tidskriften Journal of Radical Librarianship, vol. 4 (2018), s. 20-52 och finns fritt tillgänglig online. Den här artikeln är en nedkortad version av den fullständiga artikeln som även den kommer att publiceras i Journal of Radical Librarianship.  

I juni i år reste jag till Sverige för att påbörja arbetet med en andra uppdatering som skulle täcka åren 2018 till 2023 samt början av 2024. Jag har i stor utsträckning använt Google Översätt för att kunna läsa det svenska materialet på engelska. I den senaste uppdateringen har jag intervjuat ett antal engagerade folkbibliotekarier: Richard Andersson, Madelene Wallinder och Paula Bueno från Stockholm samt Emma Karlsson och Johan Björk från Malmö/Lund. Även den fortsatt aktiva men pensionerade folkbibliotekarien Lena Lundgren, samt den pensionerade skolbibliotekarien från Karlstad, Lennart Wettmark.² Richard, Madelene och Paula som jag träffade tillsammans med Lena och Lennart är inte medlemmar i BiS utan är med i initiativet “Biblioteket anger inte”.  

Jag fick veta att BiS:s aktivitet har minskat de senaste åren. Om man jämför med tidigare år så finns det numera färre aktivister som är motiverade att lägga sin tid på att producera tidskriften, delta i seminarier och demonstrationer och rekrytera medlemmar. Att producera den tryckta versionen av tidskriften har tagit mycket tid och eftersom tidskriften numera enbart ges ut digitalt finns det en förhoppning om att det kommer att finnas mer tid att lägga på andra aktiviteter. Förutom bristen på engagemang så har det politiskt motiverade indragna stödet från Kulturrådet gjort det omöjligt att fortsätta med den tryckta tidskriften. Den svenska politiken har dramatiskt flyttat högerut de senaste åren och det är något som jag även kommer diskutera nedan. Det finns en stor oro att tidskriften inte kommer att kunna vara lika synlig som förut och att färre personer kommer att läsa tidskriftens innehåll. Kommer medlemmarna vara villiga att betala sitt medlemskap om de inte får en fysisk produkt? Å andra sidan kan detta vara en möjlighet att nå ut till yngre bibliotekarier som är mera vana att läsa digitalt och därmed öka fokuset på föreningens hemsida, nyhetsbrev och blogg.  

Tidigare har BiS haft viss framgång med att influera Svensk Biblioteksförening (Svbib) och den nationella politiken, något som har blivit allt svårare på senare år. Att påverka Svbib har blivit allt svårare de senaste åren eftersom engagemanget på det lokala planet varit så dåligt. Lena Lundgren har i sin egenskap av att vara en av två förtroendevalda revisorer till Svbib:s nationella styrelse har därför viss insyn och kontakt med styrelsen och dess inflytelserika generalsekreterare och styrelseordförande. Styrelsen måste lyssna till revisorernas förslag och rekommendationer men de måste inte följa dem. 

Aktuella frågor

Det som förmodligen är den största frågan för bibliotekssfären just rör den föreslagna angiverilagen som skulle ålägga alla offentligt anställda att rapportera papperslösa till myndigheterna. Föreningen BiS har publicerat ett uttalande mot den föreslagna lagen. I Stockholm finns det en grupp bibliotekarier som organiserar sig emot angiverilagstifningen och delar ut knappar som säger “Biblioteket anger inte.” Gruppen har blivit intervjuad av föreningen BiS men de är inte BiS-medlemmar. Däremot har en gruppering av BiS i Umeå organiserat sig mot den föreslagna lagen och hållit i ett föredrag om det på Umeå universitet. I det tredje numret av bis från 2023, under temat “Rasism och dekolonisering”, betonades vikten av att motarbeta kulturell kolonisering i den svenska bibliotekssfären. Jag hoppas på att “Bibliotek anger inte” bygger ett tätare samarbete med BiS för att göra båda grupperna mer effektiva.

Den sista tryckta numret av bis (2024 nr 1-2), publicerades under mitt besök i början av juni år. Då hölls det även en mindre tillställning för att fira men också sörja tidskriftens sista tryckta nummer. I det sista numret finns det flera artiklar som beklagar högerns framväxt och hur det har förändrat det svenska samhället. Kristian Schultz räknar upp flera exempel på nyliberal politik: nedmonteringen av välfärdsstaten, avskaffandet av arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatterna samt reduceringen av kapitalvinstskatten. Han menar att sänkningarna av arbetsgivaravgifterna kombinerat med höjda priser på bostäder har lett till ökade klyftor i samhället. Detta har resulterat i radikalisering, social exkludering, fattigdom och kriminalitet. Det i sin tur eldar på “kulturkriget”, som däribland har lett till ökad avhumanisering av muslimer och en vilja att jaga efter asylsökande.³ Därutöver finns där flera artiklar i det senaste numret som också lyfter vikten av att motverka högern och dess ökade inflytande. Den trofasta BiS-medlemmen Ingrid Atlestam skriver i sin artikel att: “Allt verkar vara tillbaka till där vi startade tidigt sjuttiotal” och “de flesta tiger.”

”Jag deltog till och med i en av demonstrationstågen med en av bibliotekarierna som jag träffade.”

Folkmordet i Gaza kom återkommande på tal i samtal och intervjuer. Det pågick protester i hela Sverige när jag var där och jag hann med att besöka ett demonstrationsläger i centrala Stockholm.⁴ Jag deltog till och med i en av demonstrationstågen med en av bibliotekarierna som jag träffade. Malmö hade nyligen en av sina genom tiderna största demonstrationer (20 000 deltagare) som krävde en bojkott av Israel för deras deltagande i Eurovision Song Contest som arrangerades i staden. BiS stödjer demonstrationerna och protesterna men har inte agerat i frågan som organisation, förutom att publicera material om det i tidskriften. Femtio bibliotekarier skrev under ett öppet brev om Gaza, men detta var inte ett BiS-projekt. En av bibliotekarierna, som jag pratade med, poängterade sin egen biblioteksorganisations hyckleri: att den gärna främjar programverksamhet kopplat till Ukraina men att göra liknande arrangemang kring Palestina anses vara för kontroversiellt. Det ska sägas att biblioteksorganisationen i frågan har stött ett arrangemang kring palestinsk poesi och har program i samarbete med “Tillsammans för Sverige”, som är en verksamhet riktad till unga muslimer och judar.

Biblioteken i skottlinjen

I både Malmö och Stockholm pratade folk om Sverigedemokraternas framväxt och hur detta har lett till att kommunala styren har blivit misstänksamma mot att bibliotekarier har blivit för aktivistiska. Den ökade politiseringen av biblioteken har lett till att vissa företeelser som för tio år sedan inte ansågs vara kontroversiella, numera anses vara det. Exempelvis har “Drag queen story hour” eller att biblioteken har HBTQ-material i sina samlingar kritiserats av Sverigedemokraterna. Bibliotekarier har till och med blivit hotade av nynazister och enskilda arrangemang har ställts in.  

Jag fick också veta att framtagningen av en ny nationell biblioteksstrategi har intresserat BiS i flera år och föreningen fick till och med frågan att granska ett utkast. Föreningen höll flera möten och gjorde ett antal yttranden som vidarebefordrades till KB och till Kulturdepartementet. De som jag pratade med om frågan sa, att den slutgiltiga strategin var en stor besvikelse; att den är intetsägande och att det nuvarande Kulturdepartementet inte ens är intresserat av kultur!  

BiS har inte haft någon framgång med att påverka bibliotekarieutbildningarna de senaste åren. Där bildades motstånd mot Johan Sundeen, som är en högerkonservativ lektor vid högskolan i Borås, som hade gått till polemiskt angrepp mot den framträdande BiS-medlemmen Ingrid Atlestam. Det fanns vissa förhoppningar om att den nya bibliotekarieutbildningen vid Södertörns högskola skulle attrahera fler studenter med invandrarbakgrund för öka mångfalden inom bibliotekariesskrået, vilket verkligen behövs, men på den punkten har det i praktiken inte hänt så mycket.  

Även om BiS förut har varit väldigt aktiva i projekt kopplat till Sydafrika, Palestina och Västsahara så har föreningen på sistone inte varit aktiva i internationella sammanhang. Förutom 2018 då man jobbade med romska barn i Bukarest och men också i Rinkeby. Det enda samarbetet man har haft med en organisation utanför bibliotekssfären är det man har haft med “Tillsammans för Sverige”, som är en grupp som bland annat stödjer ökade rättigheter för palestiner.

Tankar om framtiden

För att avsluta så fortsätter BiS att vara ett viktigt alternativ till Svensk Biblioteksförening men har en klart minskad kapacitet jämfört med dess tidigare storhetstid. Särskilt många av de långvariga och trogna medlemmarna är oroliga för hur nedläggningen av den tryckta tidskriften kommer göra det svårare att nå ut i framtiden men också för tidskriften och föreningens möjlighet att utvecklas och ha en reel påverkan på samhället. Däremot har många av de yngre medlemmarna förhoppningar på att tiden som tidigare gick till att ta fram den tryckta tidskriften nu kan frigöras och istället läggas på att utveckla föreningen i en ny riktning. En av mina intervjuer avrundades med en tanke på att människor nuförtiden gärna jobbar i små grupper med enskilda frågor och att informella kontakter och nätverk har blivit viktigare än de varit förut. Men det poängterades ändå att nätverk inte är lika stadiga som organisationer. Vi får helt enkelt hoppas att BiS kan hitta nya sätt att växa och utvecklas i framtiden.