Intervju med Bibliotekarier för Palestina

Bibliotekarier för Palestina är en nystartad grupp som vill öppna upp diskussionen om situationen i Palestina, i ett Bibliotekssverige där frågan ofta har upplevts undanskjuten. Bibliotek i Samhälle har fått möjlighet att ställa några frågor till gruppen, om dess syften och initiativ, samt om situationen för biblioteken i Gaza.

Berätta om er grupp och varför ni har tagit det här initiativet!  

Initiativet till detta upprop kom som ett svar på den tystnad som vi upplevde på våra arbetsplatser. Frågor som rör grundstenar i samhället, demokratin, alla människors lika värde, yttrandefrihet och barnkonventionen behandlades med beröringsskräck när det diskuterades i samband med folkmordet i Gaza. Biblioteken brukar ligga i framkant kring att skapa utrymmen för att tala om svåra ämnen och vara en öppen plats med solidariskt mottagande för alla. Som exempel har vi alla initiativ biblioteken har tagit för Ukraina, men vi upptäckte ganska snabbt att Palestina var undantaget.

Med detta initiativ vill vi uppmuntra till att bryta tystnaden och nå ut till kulturarbetare och bibliotekarier för att gemensamt uppmana DIK att lyfta frågan, fördöma folkmordet och ge stöd åt medlemmar som inte vill acceptera den tystnadskultur som råder på kulturinstitutioner i fråga om Palestina. På öppna demokratiska platser måste alla röster höras, särskilt de vars röster riskerar att utplånas. Bibliotek är inte ett rum avskilt från omvärlden; här förenas den enskilda besökaren med lokalsamhället och världen i stort. Tänk bara på hur litteraturen, genom den personliga berättelsen, kan ge inblick i det som sker på andra platser – både fiktiva och verkliga – och belysa det allmänmänskliga. Även internationella lagar och konventioner är viktiga grundstenar för biblioteken. Det går inte att säga ”Detta berör inte oss.”

För att människor ska kunna bilda sig en uppfattning måste information och litteratur finnas tillgänglig och synlig, likaså samtal, läsningar och debatter. Litteraturen och mötesplatsen har en central roll i förståelsen av vår samtid, samt som källa till tröst och hopp i extremt svåra tider.

Hur har diskussionerna kring Palestina och Gaza sett ut på era arbetsplatser? Hur tycker ni att svensk biblioteksdebatt har hanterat frågan?

Tystnadskulturen på våra arbetsplatser har varit vidsträckt och alarmerande. Det har funnits olika initiativ som på olika sätt har försökt lyfta palestinsk litteratur – bland annat genom poesikvällar och boktips om palestinska författare. 

I Stockholm har kritik lyfts mot kulturförvaltningen och ledningen, bland annat från anställda, när ett samarbete med den israeliska ambassaden ägde rum. Utan att gå in på några detaljer så uppstod en konflikt, på grund av dessa initiativ sammantaget, där både chefer och fackförbund blev inblandade. 

Vi har även varit i kontakt med kollegor på olika bibliotek som upplever liknande beröringsskräck. Biblioteksdebatten har inte varit något annat än en reflektion av den tystnad vi har mött på våra arbetsplatser, med enstaka undantag. En tydlig återkommande kritik har varit att vi inte agerar enligt tjänstemannarollen.

Kriget i Gaza har pågått i över ett år nu och bedöms av internationella människorättsorganisationer kantas av krigsbrott, det finns även tecken på att Israels agerande i Gaza kan utgöra folkmord. Hur påverkas kulturella institutioner i Gaza av krigföringen?

Vi har inspirerats av initiativet Librarians & Archivist with Palestine som bland annat arbetar med att samla in information från bibliotekarier som på olika sätt blivit utsatta för censur kring Palestina på sina arbetsplatser. Utöver detta så har de även skrivit en preliminär rapport som undersöker de långvariga konsekvenser förstörelsen av bibliotek och kulturella institutioner har på den palestinska identiteten. 

Det i dagsläget är svårt att avgöra precis hur mycket skada som har gjorts eftersom ingen tillåts in i Gaza

Det är alltså inte enbart en utradering av folket utan även av en kultur och dess historia. Deras rapport är inte komplett eftersom det i dagsläget är svårt att avgöra precis hur mycket skada som har gjorts eftersom ingen tillåts in i Gaza och Israels bombardemang ännu inte har upphört. Men detta började, som bekant, inte den 7 oktober. Den israeliska armén har sedan Nakban 1948 plundrat och konfiskerat manus och böcker från palestinska hem. Ockupationen av Palestina är allomfattande. Israel har bombat Gazas arkiv, bland annat Centralarkivet som innehöll 150 år gamla historiska material och dokument.

Hur ser situationen för biblioteken i Gaza ut idag?

Majoriteten av alla bibliotek är i nuläget förstörda, vi vet ännu inte vidden av förstörelsen. Men det har blivit tydligt att Gazaborna inte enbart förlorat böcker utan även gemensamma platser för att samlas, få information, kunskap och de har även förlorat ett kulturellt arv. Bibliotek agerar även som en plats som dokumenterar det kollektiva minnet för framtiden. Att förstöra dessa blir i förlängningen en riktad attack mot Gazas framtid. Laila Hussein Moustafa, forskare i informationsvetenskap på University of Illinois, menar att bombningen av Gazas bibliotek är medveten i syfte att urvattna Gazas kulturella infrastruktur och jämför med hur de irakiska biblioteken blev plundrade under kriget 2003. Hussein Moustafa drar även paralleller till andra krig, där biblioteket systematiskt utsätts för förstörelse. Gaza är tragiskt nog inte ett undantag.

Ni har ju bland annat startat en kampanj för att uppmana DIK att ta ställning mot folkmordet i Gaza. Hur uppstod det här initiativet?

DIK fördömde starkt Rysslands invasion av Ukraina och krävde en omedelbar reträtt, samt kritiserade desinformationen. Vi förväntade oss att facket skulle göra detsamma med Israels olagliga ockupation av Palestina och folkmordet på Palestinier, men det har lyst med sin frånvaro. Varför?

Vi vill uppmana DIK att våga ta ställning för Gazabornas rätt till existens, när facket talar ut vågar även medlemmar bryta tystnadskulturen

Vi vill uppmana DIK att våga ta ställning för Gazabornas rätt till existens, när facket talar ut vågar även medlemmar bryta tystnadskulturen. Vi har även en skyldighet att följa ICJs utlåtande rörande det palestinska folkets grundläggande rätt till självbestämmande, fred och frihet för alla. Vi har alla en skyldighet att aktivt förhindra ett pågående folkmord.  

I uppropet nämner ni krav på att försvara informationsflöden mot desinformation. Hur har det problemet märkts av i den svenska kontexten?

För biblioteken handlar det om att överhuvudtaget erbjuda och tillgängliggöra information, som i jämförelse med andra händelser i världen nu har varit minimal. Detta är problematiskt, inte bara för att vissa människors röster exkluderas, utan även för att det inte erbjuds fler perspektiv i en tid då massmedia rapporterar på ett mycket ensidig sätt. I samhället i stort råder en form av censur, där politiker blir mer upprörda och riktar kritik mot människorättsorganisationer som med gedigna rapporter påtalar att det är ett folkmord – än mot att folkmordet faktiskt begås.

När maktfullkomliga despoter, ministrar och israeliska militära ledare gång på gång citeras av media och sprider lögner, är det avgörande att biblioteken håller fast vid och utgår från faktabaserad information, såsom rapporter från FN och Internationella domstolen (ICJ) – och även kunna stå upp för och försvara denna information.

Hur har er kampanj gentemot DIK mottagits ute på biblioteken? Har ni fått någon återkoppling?

Vi försöker nå ut till fler och reaktionen hittills har varit positiv då många har tänkt på de dubbla måttstockar som både bibliotek och facket har visat och jämförelserna mellan Palestina och Ukraina har varit en ögonöppnare för många. Vårt arbete återstår och vi hoppas på att fler bibliotekarier och kulturarbetare sluter upp och börjar engagera sig. 

Vad är nästa steg? Har ni några ytterligare planer?

Tanken med Bibliotekarier för Palestina i längden är att även kunna dela erfarenheter och lyfta litteratur och kultur från Palestina till allmänheten men även bland oss kulturarbetare. Så kan vi öka kunskapen och amplifiera palestinska röster och erfarenheter, och motverka den långa avhumaniseringen och approprieringen. Vill en engagera sig i det på något sätt, så är vi tacksamma att ta emot fler medlemmar och initiativ! Vi välkomnar alltifrån boktips till egna reflektioner och vittnesmål- allt är intressant för oss! 

Vi hoppas givetvis också på att kunna påverka DIK att göra ett starkt fördömande och att det ska bli mer högt i tak på våra arbetsplatser vad gäller Palestina. Det ska gå att tala om Palestina och anordna program som berör det, utan att få repressalier och hamna i ett allvarligt samtal med chef och ledning. 

På biblioteken ska alla människors lika värde inte vara något kontroversiellt, och precis som vi sätter stor vikt vid att folkbilda om förintelsen måsta även andra folkmord i historien samt det pågående lyftas, risken är annars att sådana fruktansvärda brott mot mänskligheten ständigt upprepas.