Angiveri hör inte hemma i en demokrati

Vad innebär lagen för bibliotekspersonal och för de migranter som blir drabbade av den?

Text: Cecilia Billsdotter Jonsson
Bild: günter/Leodan Rodríguez

Sommaren 2022 lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen fram ett kommittédirektiv för att stärka återvändarverksamheten i Sverige. Vinnarna av valet i september 2022; M, SD, KD och L har genom två tilläggsdirektiv utformat lagförslaget i en riktning som slår hårdare mot papperslösa migranter än vad som ursprungligen var tänkt. Syftet med direktivet var från början att undvika ett skuggsamhälle och att asylsökande ska stanna på de boenden som de anvisats till. Då skulle handläggningen av deras ärenden förenklas och det blir svårare att avvika från boendena. Nu riskerar vi i stället att få en angiverilag.

Det första tilläggsdirektivet kom i augusti 2023 och syftade bland annat till att ”lämna förslag på ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter i syfte att stärka arbetet med verkställighet och försvåra möjligheterna att leva i landet utan tillstånd”. Upprop, demonstrationer och kampanjer mot lagförslaget har hållits bland bibliotekarier, lärare, vårdpersonal, psykologer och socialsekreterare. Det finns en rad problem med den riktning som lagförslaget nu har fått. Ett av problemen handlar om hur angiveriet rent praktiskt skulle gå till. Ett annat om arbetsrätt och yrkesetik. Ett tredje om mänskliga rättigheter och de konsekvenser för samhällskontraktet som lagen kan få.

Ett annat rättsläge i Sverige om lagen går igenom

Advokat Tommy Iseskog, nestor inom personaljuridik och arbetsrätt, ser flera problem med lagen om informationsplikt, eller “angiverilagen” som han säger, för vi ska benämna det vid vad det är. Han ställer konkreta frågor som: Hur ser man på någon om hen är papperslös eller inte? När hen kommer fram till disken och inte har legitimation eller när hen kommer in i rummet? Han menar att det kommer att bli svårt att bevisa om någon angett eller inte. Många bibliotekarier anser att lagförslaget går emot deras yrkesetik. Om arbetsgivaren inte vill ange den personal som inte anger uppstår frågor om arbetsgivarens agerande. Kommer hen att bli personligt ansvarig eller tvingas betala en sanktionsavgift?

”Hur ser man på någon om hen är papperslös eller inte?”

Idag får man inte ange människor om man inte har det som arbetsuppgift, som polisen har. Ett exempel: en tandhygienist kontaktade Migrationsverket om en patients förmodade ålder. Hen blev avskedad, men gick till Arbetsdomstolen för att få sin sak prövad. De bedömde att avskedandet var korrekt.

Om en angiverilag träder i kraft innebär det att den anställde får en skyldighet inskriven i LAS som gäller verksamheten, men som det är upp till individen att verkställa. Om bibliotekspersonalen anger fel personer, blir de då själva ansvariga för detta? Det skulle kunna uppstå meningsskillnader mellan personalen om de ska ange eller inte. Vi tänker att det inte är troligt idag, men om trycket ökar på personalen och de själva kan råka illa ut, så ökar de farhågorna.

Utblick över lagförslag i Europa

I Storbritannien gick 2012 en lag igenom som försvårade för papperslösa att arbeta, skaffa körkort och öppna bankkonto. Lagen drogs tillbaka fyra år senare eftersom många som hade laglig rätt att vistas i landet inte kunde bevisa det och antogs vara där illegalt. I Tyskland har det sedan 1990 funnits en punkt i den tyska bosättningslagen som går ut på att alla offentliga myndigheter, som socialtjänst, polis och domstol, ska rapportera papperslösa personer som de kommer i kontakt med. Det skrevs in ett undantag för skolor och förskolor 2011. I Tyskland räknas inte läkare som offentligt anställda då den tyska vården baseras på privata försäkringar.

”Flyktingar har rätt till vård och akutvård enligt FN-konventionen och Europakonventionen.”

I Sverige skulle situationen för papperslösa bli mycket värre än i Tyskland då även sjukvårdspersonal förväntas ange papperslösa här. Det skulle innebära att de undviker att söka vård, inklusive vård som handlar om graviditet och barnafödande, vilket innebär att de kan riskera sina liv. I Tyskland kan en papperslös gå till läkaren utan att frukta att bli angiven om hen har råd. Om hen ska få subventionerad sjukvård måste hen uppbära socialbidrag och för att få det uppsöka ett socialkontor. Där förväntas personalen ange människor och polisen kan komma och hämta personen med en gång. Om någon gör en orosanmälan på en person som vistas utan papper i Sverige, riskerar hen att anges. Det är vanligt, både i Sverige och utomlands, att papperslösa söker vård hos läkarstudenter och välgörenhetsorganisationer. Flyktingar har rätt till vård och akutvård enligt FN-konventionen och Europakonventionen.

I Polen finns ett officiellt samarbetsavtal mellan myndigheterna och yrkesinspektionen, vilka ska rapportera in papperslösa migrantarbetare. De riskerar att utvisas om de skulle lämna in klagomål till yrkesinspektionen. Samma situation skulle kunna uppstå i Sverige. Yrkesinspektionen har tillgång till personalliggare som finns på byggarbetsplatser och restauranger och där kan man se vilka som finns på arbetsplatsen.

I Finland lades det i början av året fram ett förslag för att stärka papperslösas rätt till vård. När den nya högerkoalitionen kom till makten i gjordes en helomvändning och det blir rad olika förändringar inom migrationspolitiken. För att få uppehållstillstånd i Sverige idag krävs det ett arbete med en lönenivå som är svårt att uppnå utifrån de arbeten som migranter oftast får. Det krävs en sjukförsäkring som man inte kan få om man inte har ett arbete. Det är inte bara att få människor som befinner sig olagligt i Sverige att återvända som är regeringens syfte. Det är att göra det så svårt som möjligt för migranter att komma hit.

Trend mot migranter och migration i hela Europa

Louise Bonneau, på Vicum, som arbetar för social rättvisa för papperslösa migranter i Europa, menar att om lagen införs i Sverige så kommer papperslösa inte att söka vård. Hon menar att det är ett inhumant förslag som skadar människor och att det innebär överträdelser mot internationella mänskliga rättigheter.

Om man som bibliotekarie inte vill ange hänvisar Tommy Iseskog till lagen om samvetsfrid. Han menar att, att det också handlar om principer, om man bryter en slussport öppnar man för andra liknande initiativ. “Myndigheterna lägger på medborgarna att utföra en uppgift som de själva inte klarar av”, säger han.

Louise Bonneau menar att om lagen träder i kraft kommer papperslösa att känna ytterligare rädsla, marginalisering och exkludering. De kommer inte att rapportera brott, övergrepp eller utnyttjande. Hon befarar att det, förutom att orsaka etiska konflikter hos de som ska ange, underminerar förtroendet för samhället och bidrar till rasprofilering och diskriminering av en redan rasifierad grupp. Hon menar att Moderaterna driver igenom det nya lagförslaget med tilläggsdirektiven och de stöds av Sverigedemokraterna, som eldat under antimigrant-narrativ en lång tid. Tommy Iseskog tror att Liberalerna kommer att göra allt för att förhala beslutet och att de vill göra det till en fråga i valrörelsen. Den här sortens politik är inte progressiv, utan repressiv och går att härleda till de idéer som finns i Sverigedemokraternas politik, menar han.

Vi har sett hur länder som Storbritannien, Tyskland, Polen och Finland infört lagar, som de sedan modifierat på olika vis, men också hur mycket den politiska färgen på regeringen påverkar de beslut som tas i den här frågan. Det är ett led i en politik somär mot migranter, strukturellt men också in på människans bara kropp.

Det finns inget intresse för att göra tillvaron mer dräglig för migranter med dåliga villkor eller nysvenskar som har svårt att få arbete. Vreden mot ett samhälle som diskriminerar och får människor att känna sig oönskade kommer att växa och jag förmodar att det också är en del av SD:s strategi. Vilka människor ska vårda anhöriga, köra taxi och laga skor? Vilka människor ska hjälpa oss att förstå att Sverige är en del av världen? Vilka människor kan utkräva ansvar av oss om vi slirar mot en politik som allt mer högerextrem? Vem tjänar på att människa ställs mot människa?