”Det som händer i Georgien idag kan hända var som helst i morgon”

För några veckor sedan fick jag ett meddelande från översättaren Hanna Sandborgh i Tbilisi, Georgien, med nyheten om att bibliotekschefen, Ninia Matjarasjvili, hade blivit uppsagd efter att ha kritiserat regeringen. Jag har intervjuat Matjarasjvili om hennes uppsägning, situationen i Georgien och kulturinstitutionernas utsatthet.

Ninia Matjarasjvili, chef för Tbilisis kommunala multifunktionella biblioteksförening – en paraplyorganisation som samordnar stadens 40 folkbibliotek – kritiserade i höstas offentligt den politiska utvecklingen i Georgien efter det omtvistade parlamentsvalet. Det styrande partiet Georgiska drömmen behöll makten och frös alla samtal om EU-medlemskap. I samband med de efterföljande pro-europeiska demonstrationerna på Rustaveliavenyn i Tbilisi fördömde Matjarasjvili också våldet som riktades mot demonstranterna. Biblioteksföreningen publicerade samtidigt ett uttalande på sin officiella Facebooksida där de försäkrade att biblioteken kommer fortsätta att bevara och tillgängliggöra Georgiens litterära och kulturella arv. De uttryckte även solidaritet med demonstranterna: 

– Vi, anställda på biblioteken i Tbilisi, är övertygade om att vårt lands framtid hänger på en fortsatt utveckling mot europeisk integration. Vi fördömer starkt användningen av övervåld mot fredliga demonstranter som kämpar för Georgiens europeiska framtid.

Kort efter detta uppmanades Matjarasjvili av Tbilisis borgmästare Kacha Kaladze att avgå men hon valde att sitta kvar. I början av april kom dock beskedet från Tbilisis stadshus om att hon blivit entledigad, formellt på grund av att hon ska ha tagit ut ledighet på ett felaktigt sätt. “Beslutet om min uppsägning saknar saklig grund och är ett resultat av politisk förföljelse”, säger Matjarasjvili.

Fallet är en del av en oroande utveckling där kritiska röster inom offentliga institutioner i Georgien tystas. Matjarasjvili vittnar om att nära 700 offentliganställda har avskedats på grund av sitt stöd för den europeiska integrationsprocessen. Utvecklingen har varit särskilt påtaglig inom landets kulturinstitutioner som under de senaste åren har varit föremål för kritiserade omorganiseringar initierade av den före detta kulturministern Tea Tsulukiani. Chefer och anställda inom en rad av Georgiens ledande institutioner för litteratur, film, teater och museum har blivit ersatta med partitrogna. “I det här skedet lever många biblioteksanställda, liksom deras kollegor på andra kommunala institutioner, i rädsla”, beskriver Ninia Matjarasjvili och fortsätter, “de skräms till tystnad, i vetskap om att offentliga ställningstaganden kan kosta dem deras jobb”.

Bibliotek och museum i skottlinjen

Censuren kommer att bli värre för biblioteken framöver, befarar Ninia Matjarasjvili. Hon säger: “Jag räknar med en ökning av censuren i folkbiblioteken, inklusive begränsat bokförvärv och undertryckande av sådan litteratur som främjar jämställdhet och mänskliga rättigheter”. Ett bibliotek blev så sent som i december utsatt för hotfulla påhopp i ett försök att få georgiskspråkig litteratur och forskning om feminism bortplockade. Censur är ett effektivt verktyg för att styra det offentliga samtalet och ett av förra årets kontroversiella lagpaket som Georgiska drömmen drev igenom var det om “familjevärderingar” vilket ytterligare inskränker hbtq+-personers rättigheter i Georgien. Lagpaketet innehåller bland annat ett förbud mot att vad som benämns som “hbtq+-propaganda” sprids på offentliga platser och inom utbildningsväsendet. I praktiken innebär det här ett stopp för litteratur med hbtq+-innehåll. 

Matjarasjvili är medgrundare till Museum of Repressed Writers vid Writers’ House of Georgia i Tbilisi som vill hedra minnet av författare som förföljdes under det sovjetiska styret. Det är en symbolladdad plats i Georgiens kollektiva minne som berättar om förtryck och motstånd. Museet slog upp sina dörrar 2023, samma år som den dåvarande kulturministern Tea Tsulukiani tillsatte partikollegan Ketevan Dumbadze som ny chef för Writers’ House. Den nya administrationen har nyligen stängt museet, berättar Matjarasjvili. När kulturinstitutionernas roll som oberoende platser för kunskap undermineras hotas det kollektiva minnet – ett minne Georgien kämpat för att återfå efter sovjetisk ockupation. 

– Den sittande pro-ryska regeringen arbetar aktivt med att förvanska historien, särskilt genom att försöka mörka Rysslands roll som angripare och ockupant. Detta är inte bara en politisk taktik – det är ett direkt angrepp på nationellt minne och identitet.

Stängningen av museet är inte en isolerad händelse, utan en del av rörelsen som syftar till att tysta den fria kulturen i Georgien. Varken författare, översättare eller förlag vill samarbeta med Writers’ House längre. Det innebär sämre förutsättningar för litteraturen överlag i Georgien eftersom det är där pengarna finns. Matjarasjvili menar att i dagens Georgien behöver den här typen av platser, utöver att bevara det litterära arvet, aktivt försvara yttrandefriheten och den historiska sanningen. De skulle kunna vara plattformar för att stärka de samtida georgiska författare som idag befinner sig i frontlinjen av motståndet mot regeringens auktoritära utveckling.

– Dessa skribenter tar avstånd från den nuvarande politiska riktningen och väljer i stället att stå upp för demokratin och det georgiska folket. I en sådan kontext kan kulturinstitutioner inte vara neutrala. Deras tystnad riskerar att göra dem medskyldiga. De behöver vara modiga och skydda kulturarbetare, lyfta avvikande röster och se till att konst och litteratur fortsätter att utmana förtrycket snarare än att tjäna det.

Mellan demokratiska värderingar och auktoritära krafter

Det som utspelar sig i Georgien är ett globalt problem, anser Ninia Matjarasjvili. Hon utvecklar: ”När bibliotekarier, lärare, tjänstemän och medborgare straffas bara för att de uttryckt sina värderingar, signalerar det en farlig tillbakagång som påverkar oss alla. Bibliotek är tänkta att vara rum för dialog, kritiskt tänkande och tankefrihet. När dessa värderingar tystas ner så tystas även demokratin.” Kulturinstitutioner är självklara måltavlor för auktoritära krafter och regimer som vill tysta det fria ordet. Det är ofta där vi ser de första tecknen på en demokratisk tillbakagång. Experter har tidigare varnat för utvecklingen i Georgien och kulturarbetare har försökt slå larm om att landet alltmer liknar en diktatur. Det georgiska civilsamhället har visat en nästintill outtröttlig kamp för yttrandefrihet och demokrati, och i en tid där dessa röster försöker tystas är det viktigt att vi sprider deras berättelser. Matjarasjvili avslutar intervjun med en uppmaning och ett tydligt budskap till det internationella biblioteketssamfundet och det demokratiska samhället i stort:

– Stå med Georgien. Höj rösten. Sprid våra berättelser. Tystnad stärker bara dem som försöker tysta oss och solidaritet ger oss styrka att fortsätta försvara sanning, värdighet och de gemensamma värderingar som skyddar alla samhällen från diktaturens framväxt – för det som händer i Georgien idag kan hända var som helst i morgon.