Utforskande samtal som arbetsform

Rådet för nationella minoriteter

I samband med BiS årsmöte bjöd vi som vanligt in till en ”Salong”, detta år med Elisabet Rundqvist, sakkunnig för området bibliotek, nationella minoriteter och urfolksfrågor på Kungliga biblioteket. 

• rätt till information
• rätt till språk och kultur samt
• rätt till inflytande och delaktighet.

Elisabet påminde oss om minoriteternas långa historia i Sverige och om att minoritetslagstiftningen fyller 25 år i år. Europarådets konventioner måste också följas.  

Europarådet: Många fler länder än EU, ger oftast rekommendationer, men har också ett antal konventioner som medlemsstaterna ratificerar och tillträder, därmed blir de bindande. Framför allt ligger mänskliga rättigheter och alla särskilda rättigheter inom Europarådet. 

Europarådet har tagit fram en rekommendation för biblioteken i Europa som har översatts av KB. 

EU-parlamentet: De länder som är med i EU, dvs. färre än ovan. Medlemsländerna styrs av unionens bindande lagstiftning, och medlemsländerna vägleds genom gemensamma strategier etc.

I minoritetslagens § 4 stadgas att ”förvaltningsmyndigheten för en strukturerad dialog med de nationella minoriteterna i syfte att kunna beakta deras synpunkter och behov i myndighetens beslutsfattande”. KB samverkar här med Kulturrådet, Institutet för språk och folkminnen (Isof) och Folkbildningsrådet, som har flera gemensamma frågor att hantera, språk och kultur flyter ihop. I de lagstadgade samråden prövade myndigheterna med öppna samråd för första gången 2024, men kontaktade även alla riksförbund/föreningar med inbjudan. 

Rådet för nationella minoriteter

KB har  sett ett behov av dialog med nationella minoriteter som ligger utanför samrådsformen och skapade rådet för nationella minoriteter. 

För att stärka dialogen har Rådet för nationella minoriteter bildats och uppgifterna är att

• höja kvaliteten på myndighetens arbete
• arbeta proaktivt
• utveckla verksamheten på ett ansvarsfullt sätt samt att
• utveckla kulturarvet.

Mycket arbete har lagts ner på rekryteringen av deltagarna i rådet som består av femton personer, tre per minoritet, och det är allsidigt sammansatt vad gäller åldrar, kön, språk, utbildning. Deltagarna representerar bara sig själva och tanken är inte att det ska råda konsensus utan att de ska förmedla så många perspektiv som möjligt. Arbetssättet innebär att bygga långsiktiga relationer och en gruppkänsla och deltagarna ska bytas ut successivt för att garantera kontinuitet. I rådet ska det ske ett ömsesidigt utbyte mellan KB och rådet och både stora och små frågor ska kunna diskuteras i ”utforskande samtal”. En viktig del i arbetet är att synliggöra och höja kompetensen om KB:s historiska samlingar och rådet har en egen kommunikatör för att underlätta kontakterna.

Bibliotekslagens formulering ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska” innebär uppmaning till aktiv handling! Europarådet har också kritiserat Sverige för att inte följa de aktuella konventionerna. 

Samlingarna

Elisabet kom sedan in på konkreta exempel på vad som kan diskuteras i rådet. KB hanterar mycket äldre material som är problematiskt av olika anledningar. Det kan gälla innehållet som kan uttrycka rasism eller katalogiseringen som kan omfatta föråldrade värdeord eller inte alls gör rättvisa åt ämnet. En viktig uppgift är att synliggöra de medier som berörs. ”Reparativ katalogisering” görs efterhand som fel och brister upptäcks. Här är KB helt beroende av rådets erfarenheter och åsikter, det är omöjligt att exempelvis veta vilka böcker som kan bli aktuella. Elisabet nämnde som exempel romanen Savina av Matéo Maximoff, en bok om romer skriven av en rom. KB kan lägga till nya metadata, utökade beskrivningar, ämnesord och språkkoder i katalogposterna. 

Ett annat sätt att hitta medierna är att utgå från beställningar. Liksom när det gäller katalogiseringen måste KB:s personal, inte bara de som arbetar med de nationella minoriteterna, vara kunniga, medvetna om problematiken och ”ha radarn på”. En omfattande fortbildning har därför genomförts, där målet har varit att skapa trygghet i yrkesrollen och förståelse och respekt för rådets synpunkter . KB måste hantera sina historiska samlingar på ett ansvarsfullt sätt och det kan hända att personalen bör ge en ”triggervarning” om kränkande innehåll, är det så kallat extremistiskt material kan en kopia lämnas ut i stället för originalet. Det sistnämnda kan exempelvis ske om personalen misstänker att mediet kan komma att förstöras eller inte återlämnas. Olagligt material, som barnpornografi, sparas (ingenting kastas!) men hanteras inte av personalen utan av polisen och kan aldrig tillhandahållas.  

Vi undrade hur KB:s arbetssätt och erfarenheter av arbetet sprids och Elisabet berättade att hon har medverkat på BHS kurs om minoriteter och mångspråk, ”mångspråk i praktiken”. Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget har det gemensamma uppföljningsansvaret för minoritetspolitiken och dessutom ansvaret för att kunskap och erfarenheter sprids till andra myndigheter. Elisabet menade att även högskolebiblioteken måste följa efter. 

Elisabet avslutade med att betona att ett sådant här systematiskt arbetssätt måste få ta tid och bottna i organisationen och i personalen. Vi tackade henne för en mycket intressant föreläsning om ett genomtänkt och imponerande arbete med och för de nationella minoriteterna och vi hoppas att erfarenheterna kan tas tillvara och arbetssättet kan spridas, även till andra områden. Mer information finns på KB:s hemsida, sök på Rådet för nationella minoriteter.