Både arkiv och bibliotek
Intervju med Anarkistiska biblioteket
Anarkistiska biblioteket är ett fritt, digitalt bibliotek och arkiv som samlar anarkistiska texter – allt från tidningsartiklar till hela böcker. Biblioteket fungerar lite som ett Wikipedia för texter, där allt från artiklar till essäer och böcker kan läsas antingen direkt på hemsidan, eller laddas ned för läsning i andra digitala format. Biblioteket har funnits sedan 2014 och firade därmed förra året sitt 10-årsjubileum. Vi har intervjuat redaktionen för att få veta mer om vad Anarkistiska biblioteket jobbar med och hur de förhåller sig till sitt material, och får svar från Sally och Cim-Héloïse.
Berätta lite om Anarkistiska biblioteket. Vilka är ni? Hur jobbar ni?
– Vi är väl ett gäng arkiv- och biblioteksintresserade kamrater utspridda lite varstans. Det mesta av vårt arbete är redaktionellt, det vill säga att vi granskar formateringen, kvaliteten och innehållet på texterna, och ser till att de lämpar sig för biblioteket. Den nuvarande redaktionen har samarbetat i drygt ett halvår, men jag tror vi alla har varit engagerade i likartade projekt tidigare.
– Vi som är med i redaktionen ser till att hemsidan fungerar som den ska, att de texter som skickas in är rätt kodade, men framförallt lägger vi den mesta tiden på att digitalisera texter själva, från tidningar och tidskrifter som Brand, Arbetaren, Anarkistisk Tidskrift, Frihetlig Socialistisk Tidskrift – och så vidare.
– Vad gäller texter är vi intresserade av allt som återfinns inom något slags frihetligt socialistiskt spektrum, och kanske inte direkt individualanarkism, livstilism eller annat tjafs, som vissa av våra systerbibliotek nog har en högre tolerans för. Vi är överens om att vi vill hålla en ganska hög standard på vårt bibliotek och vill helst att verken vi tillgängliggör ska vara publicerade verk, och vara av arkivariskt intresse, eller åtminstone seriöst och av god kvalitet. En del nästan bloggliknande inlägg och några anti-socialistiska verk fick faktiskt plockas ned när vi engagerade oss.
Jag är ganska pragmatiskt lagd när det kommer till min egen politik och dess uttryck skiftar efter kontexten. Men jag brukar säga att jag är syndikalist i Sverige och anarkistisk kommunist när jag är i Australien. För mig är det viktigaste att faktiskt beblanda sig med arbetarskarorna och driva klasskampen direkt med arbetskamrater på arbetsplatserna.
Berätta om er logotyp. Snusmumriken – vad gör han där?
– Tjaa, jag antar att det är en relik vi ärvt och som vi gärna behåller. Gullig, det räcker för mig haha.
– Snusmumriken… Helt ärligt tror jag att det är den gamla redaktionens val, som politiskt kanske var mer inriktad på anarkoprimitivism eller ekoanarkism. Det märks väl även på vilka texter som då prioriterades att läggas upp. Så det civilisationskritiska kanske passar in i bilden av hur Snusmumriken är som person. Vi planerar väl inte att ha kvar honom som logotyp, men samtidigt är det inte vår största prioritet att ändra den, utan att tillgängliggöra texter och marknadsföra biblioteket.
Er hemsida skvallrar om att ni är anslutna till en internationell struktur av något slag. Hur funkar det?
– Det stämmer att vi är en del av en större internationell struktur, men samtidigt så är vi självständiga i vårt arbete. Anarkistiska biblioteket finns i ett 20-tal olika språk med självständiga avdelningar. Den mest nytillkomna är väl avdelningen på farsi. Om man ska skryta lite så är den svenska avdelningen den mest aktiva just nu tillsammans med den engelska.
Hur går urvalet av texter till? Använder ni några särskilda kriterier, utöver att det ska finnas en anarkistisk koppling?
– Kriterierna har väl länge varit att det är bättre med kvalitet än kvantitet. Sen är ideologin viktig.
– Instämmer precis, det är kvalitet framför kvantitet. Det som liknar blogginlägg lämpar sig bättre på bloggar. Saker av historiska och arkivariska värden, liksom mer samtida analys och skrift, är något jag särskilt prioriterar. Vi har nog haft mycket fokus på att tillgängliggöra klassiska skrifter som annars kan vara svårfunna på svenska, till exempel skrifter av Kropotkin och Malatesta.
Ni är ju både ett bibliotek och ett sorts digitalt arkiv, särskilt med tanke på att vissa av texterna är mycket gamla. Hur tänker ni kring det? Finns det en tanke kring att bevara denna typ av texter?
– Absolut. Jag skulle anse att det funnits en tendens inom anarkistiska kretsar i Sverige att förkasta historien och alla de lärdomar vi vunnit, och kanske i vissa extrema fall förkastat all teoribildning för att börja om från början. Men klasskampen vilar i grund och botten på samma grundvalar idag som den gjorde i kapitalismens gryning, och fastän mycket förändrats tror jag att mycket är sig likt. För den som vill utforska de bittra lärdomar vi dragit, de stora segrarna vi vunnit – och samma gamla grundproblem vi kontemplerat över i decennier och sekel – ska det vara lätt för att börja någonstans. Då behövs ett samlat anarkistiskt arkiv.
För mig handlar det mycket om att knyta an till människor som känt samma vrede, samma sorg och samma vanmakt som jag själv. Att knyta mig an till min klass och alla de som kämpat före mig, som har lidit samma missöden och drömt samma drömmar. Det är ett sätt att kunna dra långa härstamingslinjer från en och samma dröm och vision; ett samhälle av likar som samarbetar för allas lycka och välstånd.
För att uppehålla oss lite vid arkivtanken: Jag kan personligen se att anarkismen ibland erbjuder ett ganska så historiskt sätt att se på världen. Många anarkistiska texter utgår ifrån exempel som utspelar sig för förhållandevis länge sedan, till exempel Spanska inbördeskriget. Vad tror ni det beror på?
– Personligen tror jag det beror på att anarkismen i dagens Sverige är ungefär lika ouppdaterad, haha. Klasskampen har här, med undantag för några revolterande år under 70-talet, givits upp för antingen klassamarbete eller isolation, och anarkisterna har mest dragit sig åt isolation. För att säga det i socialanarkistiska termer har anarkisterna tappat kontakten med den sociala nivån, massnivån, och med arbetare och folk av vardagen.
Anarkismen är för mig blott ett verktyg för att driva kampen framåt, men den kampen måste vara föreliggande för att ha något syfte. När anarkismen av olika, ibland alldeles skäliga principiella anledningar, drar sig undan den sociala nivån förlorar den sitt syfte, nämligen att transformera och avancera kamper, hjärtan och samhällen. Det är lätt att bli nostalgisk över den tid när anarkisterna hade verkligt och varaktigt inflytande på människors levnadssituationer, men svårare att minnas allt vad detta kräver – bildandet av heterogena gemenskaper, välmenande konfrontationer mellan arbetskamrater, det ständiga tillvaratagandet av gemensamma intressen framför splittring och individualism.
Anarkismen har under en lång tid varit en klubb av revolutionära liktänkande, för de redan frälsta – så att säga – och inte ett medel för att överkomma de svåraste hindren för att lyckas störta kapitalismen och staten. Kanske är det därför anarkismen under lång tid varit inaktuell – därför att den antingen varit för nostalgisk eller alldeles för långt fram, i båda fall på mils avstånd från de människor den behöver för att lyckas med sitt projekt. Med alla de förutsättningar som finns här måste anarkismen vara här i nuet.
Kan vem som helst bidra, och hur går man i sådana fall tillväga?
– Ja! En knappar in på hemsidan, klickar på Bidra till biblioteket, anger Röda Emmas efternamn (psst: Goldman) och skickar in sitt bidrag. Det går också bra att mejla oss om en behöver hjälp.
Har ni någon eller några favorittexter ni skulle vilja tipsa om?
– Efter att ha predikat om att anarkismen måste vara här i nuet så får jag väl nämna “Socialanarkism och organisering” av Rio de Jaineros anarkistfederation. Vår samling av Albert Jensens skrifter är såklart en historisk guldgruva, medan Rasmus Hästbackas artiklar och verk ger mer samtida perspektiv.
Anarkistiska biblioteket är öppet för bidrag, såväl original som översättningar, och inskickade texter granskas av redaktionen innan publicering. Information om aktuella filformat och annan formalia att tänka på vid uppladdning går att finna på deras hemsida.
Till det här numret av bis har vi valt att översätta och publicera en text från Biblioteca Anarquista, om Franz Kafkas politiska dimensioner. Läs den texten här: Kafka och anarkismen.
Bibliotek i Samhälle 