I juni i år publicerade Dagens Nyheter en kulturtext av Ellika Lagerlöf, där Stockholms stadsbiblioteks (SSB) anställningsvillkor jämfördes med gigarbete: Att jobba på biblioteket är lite som att jobba på Foodora. I texten skildras villkoren för vikarier och timanställda på biblioteken. De två benämningarna för liknande anställningsformer – tidsbegränsat arbete inbokat och avlönat per arbetad timma – används på biblioteken för olika syften, och inte alltid för att ersätta sjukfrånvaro eller annan plötslig frånvaro. Det kan på sina håll lika gärna handla om att fylla schemahålen efter vakanta tjänster.

Oavsett syfte med anställningsformerna har de samma effekt för den anställde: det leder till otrygga arbetsförhållanden, med snabba inhopp och bokningar, vilket omöjliggör planering av arbetstid eller inkomst. Det som gjorde att Lagerlöfs text stack ut lite extra var hennes fokus på just SSB och de förhållanden som råder inom den för Sverige ovanligt stora biblioteksorganisationen. SSB anlitar bemanningsföretag för att lösa de bemanningsfrågor som andra organisationer sköter internt, och det företag som SSB anlitar erbjuder så låga löner som 137 kr per timma.

Jag skrev i anslutning till Lagerlöfs artikel ett sorts svar i Biblioteksbladet, där jag instämde i kritiken och dessutom ville understryka något annat, nämligen det sätt på vilket underbemanning på biblioteken bidrar till utnyttjande av underbetald och osäker arbetskraft:

I grunden är själva behovet av tillfällig, inhyrd bemanning ett problem skapat av underbemanning. Inom vården är detta välkänt: spara in på verksamheten genom att anställa färre än vad som behövs för att täcka det totala behovet, erbjud dåliga villkor och bränn ut personalen – hyr sedan in extra bemanning utifrån när det krisar eller när någon upptäcker att det trots allt behövs narkos på ett sjukhus. Det är helt enkelt ett uttryck för nedskärningar, och inte nödvändigtvis särskilt smarta nedskärningar. (Biblioteksbladet, 18 juni)

Jag kommenterade i mitt svar i Biblioteksbladet även att “bemanningsbranschens klicka-för-att-få-jobba-hets […] ännu inte fått ett brett genomslag i biblioteksbranschen” – något som jag snart eventuellt kan få anledning att ta tillbaka.

Bemanningsföretag annonserar

För närvarande finns det minst två jobbannonser ute på Platsbanken där bemanningsföretag söker bibliotekarier för arbete i skolor. Ett av fallen har tidigare uppmärksammats på sociala medier, på grund av den felstavade titeln “bibliotikarie”.¹ Det är bemanningsföretaget Skolia AB ², som är del av en större koncern med internationella grenar, som i en tämligen kortfattad annons söker en skolbibliotekarie. De skriver bland annat att:

Vi på Skolia hälsar dig välkommen att söka en spännande tjänst under utveckling. Vill du vara med och starta en ny verksamhetsgren hos oss, biblioteksutveckling och underhåll av små bibliotek? […] Skolia arbetar bla med fristående mindre skolor i Skåne och vi vill kunna erbjuda de ett stöd i uppbyggandet och underhållet av ett bibliotek. (Platsbanken, läst 16 september)

I det andra fallet rör det sig om en annons av PersonalExpressen AB ³ – ett bolag som ägs av moderbolaget Magistern Holding AB, ett förvaltningsbolag med säte i Täby. PersonalExpressen AB söker i sin förhållandevis rättstavade annons en bibliotekarie till “Sveriges bästa och mest personliga bemanningsföretag”, till en icke namngiven arbetsplats i Helsingborg.

Även om det inte klart framgår i annonsen vad för sorts arbetsplats man söker personal till, så antyds det i brödtexten att den anställde kommer arbeta med elever. Efter att ha ställt frågan till bolaget ifråga får jag via mejl till svar att det mycket riktigt är en skolbibliotekarie som de annonserar efter.

De två jobbannonserna har gemensamt att de är ovanligt korta, i exemplet med Skolia AB på ett närmast olämpligt sätt. Det framgår inte vilken typ av insikt de annonserande bolagen har i arbetet med skolbibliotek, eller om de alls vet vad arbetet kräver. Som läsare och arbetssökande är det lätt att få bilden av att de har en i bästa fall ytlig förståelse av vad arbetet som skolbibliotekarie kräver, eller hur man skulle kunna stötta personalen i det arbetet.

Å andra sidan spelar det kanske ingen roll, eftersom bemanningsföretagens uppgift inte är att leda arbetet, utan enbart att klä anställningsrelationen i en så lättbearbetad skrud som möjligt.

Följder och möjliga konsekvenser

Bemanningsbranschen har under många decennier nu använts för att både göra snabba pengar, och för att undergräva tryggheten på den svenska arbetsmarknanden. I kombination med nedskärningar och ökande arbetslöshet – idag mellan 8-10%, beroende på hur man räknat – har bemanningsbranschen verkligen kunnat åstadkomma det som många nog förväntade sig. Ju fler som går arbetslösa på heltid, deltid eller säsongsvis, ju fler personer kommer det också finnas som är beredda att ta anställning till allt sämre villkor. En så kallad reservarmé av arbetskraft, vars osäkra levnadsförhållanden håller nere löneanspråk och krav på arbetsförhållandena.

Det finns således flera problem med de omnämnda annonserna och med utsikten av bemanningsföretag på svenska skolbibliotek. Till att börja med är det inte troligt att erfarna bibliotekarier alls söker sig till dessa tjänster, eftersom de flesta som arbetat på bibliotek, eller för den delen läst mer än en handfull jobbannonser, inser att det är tämligen oseriösa annonser vi har att göra med. En erfaren bibliotekarie kan troligen enklare se riskerna med att ta en sådan anställning och därmed strunta i att söka tjänsten ifråga. Det behöver i sig inte vara ett problem att erfarna bibliotekarier inte söker tjänsterna, men det riskerar att leda till en aktivering av reservarmén snarare än en strävan efter bästa möjliga arbetsförhållanden.

En oerfaren bibliotekarie, till exempel en nyligen utexaminerad och kanske arbetslös bibliotekarie, har inte nödvändigtvis lika lätt att se varningstecknen. Att man väldigt gärna kan tänkas vilja fixa den där första anställningen efter examen kan nog påverka, inte minst om annonserande bolag erbjuder “hjälp med boende om du behöver flytta för ett uppdrag.” Annonserna tycks tycks vilja appellera direkt till just reservarmén, inte till bibliotekarier som kår. För individen kan det innebära en dålig start på arbetslivet och för bibliotekarier som kår kan det leda till en devalvering av professionen.

Nästan alla de möjliga problemen med bemanningsformen hamnar på den anställde, genom dålig arbetsmiljö, stressiga arbetsförhållanden och sämre löneutveckling. Det kan hur som helst också finnas negativa följder för eleverna, som i de här fallen utgör användarna av bibliotekets tjänster. Kan en otryggt anställd skolbibliotekarie verkligen göra skolbiblioteket till den plats det förtjänar att vara? Eller riskerar vi nu – lagen om bemannade skolbibliotek till trots – att ändå få till stånd underbemannade, otrygga och dumsnåla skolbibliotek?

Oavsett hur man väljer att besvara på dessa frågor framstår det tydligt att bemanningsföretag på bibliotek måste betraktas som en risk för bibliotekarieprofessionen. De minskar värdet på vårt arbete och de sänker förväntningarna på arbetsgivarna. Ingen utom aktieägare skulle väl kunna tjäna på en sådan utveckling?

---

Fotnoter

1. Detta verkar nu vara åtgärdat i annonsens titel, som nu korrekt benämns ”Bibliotekarie”, medan ”skolbibliotikarie” ännu förekommer i brödtexten till annonsen när den läses 16 september 2025. ↩︎
2. En arkiverad kopia av Skolias annons från 16 september 2025 finns att läsa här. ↩︎
3. En arkiverad kopia av PersonalExpressens annons från 16 september 2025 finns att läsa här. ↩︎