Introduktion till januari månads nummer av digitala bis:

Vi lever i krisernas tid. Kriser av alla de slag omgärdar oss i samhällsdebatten, i myndighetskommunikationen och i verkligheten. Vi vill gärna tro att vi har förmågan att parera de kriser som pågår runt omkring oss, och att förbereda oss för de kriser som ännu inte har inträffat.

För bara några veckor sedan kunde vi följa samtal från militärkonferensen Folk och försvar, där tuffa budskap om Sveriges säkerhet har basunerats ut. Samtidigt har vi kunnat följa bränder i en tidszon nio timmar bort, där Los Angeles lyxvillor och arbetarbostäder har slukats av lågorna. Det är en typ av kris som har visat oss flera saker: Det tjänar föga till att ha världens största militära budget eller de mest avancerade vapensystemen, när det är naturkatastrofer som står för förödelsen. Vi har också sett, att när det gäller katastrofer i klimatkrisens spår slår de till överallt – alla människor påverkas inte lika mycket, men ingen kan heller helt skydda sig från dess konsekvenser. När krisen kommer slår den ofta ojämnt, men mot alla samhällsklasser.

Bränderna i Los Angeles väcker också minnen från liknande händelser i vårt eget land. Vi minns skogsbränderna 2014 och 2018, då det var svenska skogar som brann. Italienska och franska brandflygplan flögs norrut för att bekämpa elden. Det kan beskrivas som solidaritet, eller som internationellt samarbete. En typ av samarbete som vi kommer behöva se mer av för att tackla framtida kriser.

I det här numret av bis vill vi lyfta några perspektiv på kriser, krig och beredskap – förr och nu. Vad det betyder för oss som samhälle, vad det kan innebära på biblioteket. Vi vill beskriva några konstruktiva sätt att se på krisberedskap. Vi har frågat kollegor ute bland landets bibliotek hur det står till på just deras arbetsplatser. Vi har resonerat kring resiliens och motståndskraft. Och vi har inte minst tänkt på några aktuella kriser och krig, vilka inte får glömmas bort.

När bibliotek och kulturinstitutioner bombas i Ukraina och i Palestina och vi ser skadan som kriget gör i verkligheten, just nu – då behöver vi ha de europeiska brandflygplanen i åtanke. Vi måste komma ihåg hur solidaritet och samarbete kan användas för att hantera kriser. Eller för att återuppbygga, när det värsta redan har inträffat.