Utanför mässan denna morgon var det utdelning av tygkassar med varukatalog från Gudrun Sjöden. Kassar är ju alltid bra att ha även om jag sällan köper kläder och aldrig GS.

Började även denna dag med ett ämne fjärran från min kompetens eller spontana intresse ”AI och upphovsrätten”. STIM var arrangör och panelen bestod av idel jurister. Förstår att de har att göra nu när knäckfrågan är om en maskin kan ha upphovsrätt. Med nuvarande lagstiftning är det den skapande människan som har upphovsrätten till sitt verk, detta även om hen använd olika tekniker såsom datorer. Men AI kan ju bevisligen skriva både böcker och dikter och skapa musik utan mänsklig medverkan.

En annan sida av problemet är att AI matas med massor av text och musik som den sedan skapar utifrån. Allt detta som matas in har ju en upphovsperson, vilket de stora techbolagen oftast skiter i. Vad den enskilda upphovspersonen kan göra är att påtala sin upphovsrätt och kräva ersättning. Detta förutsätter dock globalt giltiga lagar för upphovsrätt och att parterna förhandlar fram en överenskommelse. Författarförbundet förhandlar med Meta, lycka till! Detta handlar ju både manusstrejken och skådespelarstrejken i USA om i viss mån.

Det pratades om paradigmskifte och att visst gör det ont när affärsmodeller brister. Men för mig verkar det som kampen mellan myran och elefanten där teknikelefanten rusar allt snabbare medan myran omständligt stiftar lagar och vill förhandla. Men STIMs representant var positiv och menade att man har 100 års erfarenhet så även om detta verkligen är ett paradigmskifte så ska det ordna sig på något sätt, kanske ska man helt tänka om när det gäller upphovsrätt. Läget är nu något förenklat uttryckt att USA står för innovationerna, Asien plagierar men börjar mer och mer även skapa eget medan EU är en bromskloss som bara reglerar. Därför halkar Europa efter i utvecklingen.

Till sist är väl frågan om publiken, lyssnaren, läsaren bryr sig om ifall den/det som skapad verket är en kreativ människa eller en maskin. Kommer att tänka på den där utställningen som recensenter skrev positivt om och där det visade sig att tavlorna var målade av en apa.

Tvära kast, råkade stanna till vid DNs monter där Nina Björk och några andra kulturskribenter diskuterade vad de och andra ledar- och kulturskribenter skrivit för och emot Linda Skugges inhopp i porrbranschen. Livlig debatt där jag lärde mig att nyfeminism är raka motsatsen till gammal feminism, den där omoderna 68-varianten. Nu handlar det inte om strukturer och patriarkat utan om den enskilda kvinnans rätt att själv bestämma vad hon vill göra med sin kropp och sitt liv. Moral är omodernt sades det. Att sälja text eller sälja sex, är det någon skillnad? Linda Skugge själv hade tackat nej till att delta eftersom DN inte betalar de som deltar i debatter eftersom de anser att man inte ska få pengar för att framföra en åsikt?? Konstatera att jag som vanligt håller med Nina Björk och alltså är en gammal moralisk andra vågen feminist.

Nästa seminarium med rubriken ”Hur gör vi biblioteken farligare” med bl a två bissare i panelen sparar jag för senare redovisning med kommentarer.

”Steget före i folkbiblioteken” – ”Det här projektet inriktar sig mot den övergripande frågan om hur folkbiblioteksmedarbetare – inklusive chefer – håller sig uppdaterade om sådant de uppfattar att de behöver veta för att göra ett bra arbete.” Så presenterades seminariet med forskare och bibliotekarier som varit delaktiga i projektet. Det verka jätteintressant men seminariet gav ingenting, så googla på titeln så hittar du rapporten i fulltext.

Sedan var det dags för en av alla dessa debatter där ”armlängds avstånd” ska analyseras. Det var Göran Greider, Lena Andersson, Paulina Sokolow, Lars Anders Johansson och Per Svensson som samtalsledare. Johansson menade att det inte alls var någon gammal vedertagen princip utan ett relativt nytt påfund. Medan Greider gav infon att det lanserats i Storbritannien efter andra världskriget för att förhindra att kulturen blir ett redskap för regimen såsom det varit i Tyskland. Men Greider gillade inte begreppet eftersom det är militärt, låter som kulturen ska rättas in i led. Han ville hellre se det som en spelplan med politiken, marknaden och konsten som aktörer.

Hur lång är armen, ska den nå fram så att man kan peta i kulturen som SD vill. Andersson mena att det är en motsägelse och odemokratiskt att folket, dvs, politiken, inte kan bestämma över kulturen men tvingas betala för den med skattepengar. Greider mena att är man kulturskapare så är man självklart vänster och står för ifrågasättande och uppror, därför är det synd om högern för de har få kulturskapare.

Någon kontenta blev det inte heller i denna debatt utan mest en massa lösa trådar att nysta vidare i, Har SDs agerande gjort att kultur blivit en höger-vänsterfråga? Var sker fördelningen av pengar egentligen, flera nivåer, politiken, institutionerna, var kommer professionen in, kommersialismens ökande roll? Fri konst, men viss anpassning sker självklart? Men just nu är det stora problemet minskande resurser till allt utom försvaret och rättsväsendet.

Hann med att lyssna på diskussioner om varför vi är så rädda för ryssen, varför så många tror att media har en dold agenda, och om hur lite vi grundar våra åsikter på fakta och hur svårt vi har att ändra åsikt när nya fakta kommer fram.

Har jag månne ändrat någon åsikt efter denna dag, knappast men jag har fått nya insikter och återigen konstaterat att det mesta är så komplicerat att jag inte har en rimlig chans att ha en välgrundat mening om allt detta. Kan inte vara lätt att vara politiker och tvingas ha en åsikt och sedan hålla fast i den i alla väder, åtminstone så länge inte ryssen skräms för då kan somliga snabbt bli för Nato. Eller om man får makt kan man plötsligt hålla tal till nationen med ett manus tydligen hämtat på SDs partikansli, de som man lovat att aldrig samarbeta med.

Utanför mässan stod regnet som spön i backen när det var dags att gå hem.

Ingrid Atlestam