Peter Almerud skriver i Infotrend 2008:4, om Internet som en allt viktigare del av vardagen. Problemet är att tillgången till datorer och Internet fortfarande är i högsta grad odemokratisk.
Inte bara odemokratisk mellan gamla, nya, och tredje världen, utan också ojämlik inom landet: fortfarande har 25 procent av alla svenskar inte tillgång till internet hemma.
Män har större tillgång, yngre har större tillgång än äldre, högutbildade förstås, tjänstemän större än arbetare, storstäderna större tillgång än landsbygden (t.ex. fick Delsbo i Hälsingland bredband för två år sedan, vilket är diskriminerande inte minst för de som bor i det inre av Norrland).
Av ålderspensionärerna har bara 37 procent tillgång till Internet i hemmet.
Frågan är om folkbiblioteken kan avhjälpa eller motverka denna orättvisa? Är man intresserade av att nå marginaliserade grupper överhuvudtaget?
Kolla också upp det stora reportaget i SvD igår om var alla utrangerade datorer hamnar, många företag byter ju nästan varje år. Många hamnar som rent avfall på stränderna i länder som Ghana och Nigeria. Det är väl det som kallas ”omvänt bistånd”?
Mats Myrstener






Lämna en kommentar